Fiskarn
Grönöga börjar pirra i mig även när han inte är där. Ler brett när jag tänker på den snygga mannen. Ja, för man är han i ordets alla bemärkelser.
Vuxen, trygg och farlig på samma gång. Han har fixerat sin blick vid mig och jag möter hans öppet hungriga blick så länge jag kan utan att flinande rodna.
Jag skiter i nojjorna och tänker ta emot det jag vill ha. Jag kommer inte att fastna i något som jag inte vill och har inte viskat fram några löften.
Ännu har vi inte kunnat få till några stunder på egen hand och luften mellan oss är så laddad att den nästan osar. Han kör tjejtricket, håller sexet på sträckbänken så att jag ska fastna ordentligt. Samtidigt teasar han, fan – han vet vad han gör helt enkelt.
Jag nosar friskt på betet, snart sprattlar jag där med med en krok rätt genom gälen. Det som jag hade velat haft som ett bra ligg och lättillgängligt strul, kommer att bli något annat.
Lagoma skor?
Kanske blir vi ihop jag och grönöga. Jag dras mot honom på det sättet. Vill ha mer av honom. Och hans ögon släpper mig inte.
Vi pratar lätt bort timmar i telefonen eller hänger en hel dag med barnen i släptåg. Han är intressant och trevlig och musiken förenar glatt, en konsert här, en där. Han tar naturlig plats i det som är mitt liv.
Vänner, flörtar, familj – han bara finns där. Han är bokstavligt talat en vuxen man som med skratt i ögonen väntar ut mig. Och tillräckligt snygg för att förutsätta att han får som han vill. Och det är fasen inte bara sex han tänkt sig.
Men jag känner mig inte redo att ge tvåsamhet. Klarar jag av att skapa något annat med honom?
Att ses, umgås i vardagen, vara vi och ändå inte ta in allt det andra: framtid, gemensamma normer, förväntningar, besvikelser, planer, att ta hänsyn ingen frågat efter, för små skor. Jag kan inte ge det där en gång till.
Och jag vet fan inte hur man gör något annat än tvåsamhet med hela paketet eller strul och lek vid sidan om det vanliga livet.
Så just nu smalnar min ögon och jag har lust att sätta mig med armarna i kors någonstans. Samtidigt som jag sneglar allt för intresserat åt grönögas håll. Skit!
Uppsnurrad?
Man ska vara försiktig med vad man önskar. Två dagar iväg med andra.
Det finns uppenbar risk att grönöga tar mer än lite filterplats. Jag känner i fingrarna att jag vill röra hans ansikte. Och blir förbryllad över hans sätt.
Så uppriktigt närvarande flörtig. Lugnt och sugande. Han söker sig ju till mig. Möter blicken från överallt. Sluter upp bakom mig. Sätter sig bredvid. Vi strosar i väg på tu man hand. Är vakna längst vid lägerelden, tätt och uppslukat pratande.
Jag kan inte minnas när jag tidigare känt mig så osminskat uppvaktad. Det suger till i maggropen gång på gång när blickarna möts lite för länge och han viker inte undan. Jag känner mig öppen, redo. Ändå inga fysiska närmanden.
Han tar sig in i mina tankar, skapar lite brus och jag är på god väg att bli uppsnurrad. Han fångade in mitt intresse så pass att det knappt fanns något över till de andra, inte ens den lilla vackra.
