Tatoo-guy
Mina ögon har tagit fäste på en. Jag känner honom inte men han väcker min nyfikenhet. Han lade märke till mig för länge sedan. Såg hans blick innan jag såg honom.
Rör oss i varandras närhet, befinner oss i sammanhang som hela tiden snuddar varandra men ändå är två helt olika världar.
Snyggt full av tatueringar och ständigt småleende. Kända vänner och ett hårt liv, med den där iakktagande stillheten omkring sig som jag fängslas av. Och så ögonen som avvaktande följer mig och inte viker undan.
Så har vi observerat varandra under flera månader. På avstånd. Mest konstigt att ingen av oss tagit kontakt ännu.
Milda skav tatueras under skinnet
Det är inte så många män som tagit sig in under skinnet på mig. Dom som lyckats är väldigt olika varandra. Jag kan inte se några förenande drag.
Däremot har har känslan dom väckt i mig haft stora likheter. Jag minns att jag lagt märke till personen redan innan jag haft något med den att göra. Känt igen något, ett milt skav – som ett gruskorn i skon.
I nästa steg har vi haft något med varandra att göra: jobb, skola, gemensamma vänner, något. Snabbt har det funnits en nyfikenhet, vem är den där människan egentligen?
Det konstiga är att alla män som jag har haft den där direkt starka känslan för, också har tagit plats på andra, djupare sätt. Det har växt fram påtagliga och långvariga avtryck i varandras liv. (Vi pratar åratal här.) Det är något ömsesidigt som väckts. Men jag kan inte förklara det.
Så är det nu, med den där lilla vackra. Han har klasar av kvinnor och män i sin uppvaktning – jag har faktiskt inte sett något liknande tidigare – och jag har inte den minsta lust att trängas där.
Trots det är jag nyfiken, han intresserar mig och skaver milt. Och tydligen intresserar jag honom. Genom att känna igen mönstret kan man misstänka att han på något sätt kommer ta sig under skinnet på mig.
Men samtidigt verkar det så otroligt osannolikt. Den lilla? Det borde rinna ut i sanden långt innan han tatuerar mig.
