Tomhet
Det är mycket trevande och en höst där vi rätt ofta kommer att vara på olika ställen. Glittret är långt bort och vi kommer nog båda två söka oss mer gentemot andra.
Det är med kluvna känslor jag närmar mig det. Åt ena sidan är det ju skönt med lite mer svalka, lite mer luft och en mer normal relation. Vänner så som vänner brukar vara.
Åt andra sidan, tanken på att förlora det nära, magiska, febrila, täta och galet glittrande, gör ont.
Vi får se vad det blir, vad som händer. Det är väl turer kvar i den här kan jag gissa. Och tid är det mycket av.
Men senaste månaderna har allt utrymme omkring mig, i mig, alla mina planer och min tid - kretsat kring honom. Nu blir det annat.
Även om det blir ganska tomt först och lite sorgligt. Vaccum efter det mycket intensiva.
Effektiv bearbetning
Det kommer antagligen inte kunna bli som förut igen, det här verkar svårare att komma över än den gången för länge sedan som vi hade sex.
Trots att vi nu borde stå så mycket stadigare.
Någonstans känner jag mig lurad, jag trodde att vi var bättre vänner, mer slitstarka, att jag var viktig för honom på riktigt och att han inte skulle släppa det vi hade.
Men tydligen så var vår vänskap inte särskilt speciellt i hans ögon. Det svider mer och betydligt djupare än att han inte vill dela säng. Och är svårare att bortse ifrån.
Allt det andra omkring oss? Det känns lite som att göra slut utan att berätta det för någon, hålla något slags sken uppe och låta tiden gå tills det inte är konstigt längre att vi inte är nära.
Och ja, jag sörjer. Ena stunden i ilska och andra i stillhet. Och så övermannas jag i microkorta stunder av brutal svartsjuka gentemot eventuella kvinnor som kommer att fylla min plats.
Men jag är ju bra på det här, att hängivet jobba mig igenom alla lager av känslor för att sedan komma ut på andra sidan. Känsloeffektivitet? Få genom åren som hängt med i svängarna där.
Heartbroken
Jag har aldrig tidigare trillat dit på det här sättet, långt under skinnet och obesvarat. Dessutom i en man som är så otroligt mycket yngre.
- Tänk att något så larvigt kan kännas så hårt, göra så brutalt ont.
Det var väl min tur att drabbas, något lär jag mig väl om ödmjukhet och dom som sårats av mig.
Jag kan i alla fall inte låtsas längre. Även om det innebär att vi tar stora kliv åt olika håll. Han vet att jag känner och det kommer ju att förändra oss.
Det finns ju en frihet i det också, så uppsnurrad som jag varit – sorgen är kanske lättare att hantera. Även om det blir stora hål länge.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Vissa saker få man helt enkelt härda ut, en stund i taget.
Saknad till exempel, och obesvarad kärlek.
Stopp
Han vill ju inte att något ska förändras men jag tror inte att jag kan gå tillbaka dit jag var.
Det är förändrat och jag vet inte vad som då finns kvar. Sorg och distans.
Jag har varit naken i alla fall, vet i magen att jag gjorde rätt även om det innebär att det magiska och det nära inte längre får plats. Tror inte att han har en aning om vad det innebär.
Spets med udd
Jag drog det till sin spets så att orden var tvungen att formas. Det känns lite sorgligt nu. Allt förändras och det är jag som måste lägga in filter.
Med filter emmellan blir det inte samma sak. Inte lika glittrande eller nära. Kanske blir det något annnat härifrån, eller så rinner det ut i sanden nu.
Jag vet faktiskt inte om jag vill mer.
Detox
Lite sorg
jag
måste
tagga
ner
o snart kommer allt förändras
från att ha funnits omkring mig hela tiden kommer det vara långa långa stunder på varsitt håll
med sommaren och ledighet kommer vi knappt att se varandra
det kommer att vara som detox, lika välbehövligt och ungefär lika ångestframkallande
och just nu ser jag bara hur kärleksfull han är med alla andra, hur mycket han tar i dom, hur lycklig han ser ut när han gör det och hur obefintligt lite han tar i mig (varför tar han inte i mig – han som tar i alla?)
och vilka han kommer att spendera tid med, en vecka här och en vecka där
och jag, när planerar han in mig (jo – vi har väl också planerat men inte så som jag skulle önska – hela tiden)
jag tror jag måste landa nu
släppa galenskapen, närheten, hetsen
saknaden
det fungerar inte mer och jo – jag känner mig sorgsen, ledsen
För mycket känslor och för jobbigt, jag kommer inte bara hantera det väl. Jag vet ju hur jag är, risken är att jag stöter bort honom nu, att jag blir avig och svår. Men så hör han av sig mitt i deppet och är charmigare än vanligt och jag skrattar – fast samtidigt sitter det där, en tagg som vill be honom fara och flyga.
