Fu*k
Livet är bra lustigt ibland.
Råkade utan avsikt göra ett lite större avtryck än vad jag tänkt mig, lite adrenalin men samtidigt fine – jag kör det fullt ut och orkar inte längre linda in och slimma sönder.
Samtidigt verkar allt det jag var så orolig för med den lilla vackra ha blåst förbi fullständigt. Njuter av ensamtid när jag istället kunnat dansa ut i vimlet med honom och andra, ja njuter är rätt ord. Det är något nytt.
Det är en ny tid som anas i mig. Mer närvaro gentemot mig och mina närmaste – och mer uppkäftigt finger åt resten därute.
Och jag tar i honom, mjukt och självklart. Det är inte som förut, det är bättre och jag är friare.
Devine justice
Det är en sak att länge inse att man är uppsnurrad av någon, en annan att berätta för den det gäller att man känner mer än man tänkt sig.
Okej, jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag har ingen lust alls att prata med honom och har aldrig haft så lätt med hans frånvaro som nu.
Men mitt i det känns det lite som humor, den gudomliga rättvisan. Så många gånger som jag inte förstått hur det där går till. Som jag svurit över män som blir kära och krånglar till allt. Nu är det jag som krånglar till och jag gissar att han är den som svär.
What goes around, comes around.
Men nu är jag lugn. Undertrycket är borta och det finns massor av plats för annat. Jag rör mig med väldigt lätta steg och sömnen är djup.
Enough – please
Jag vill få behålla den här känslan ett tag. När det är njutningsfullt att sitta i min egen soffa en helgkväll utan att något särskilt händer.
Sedan den lilla dök upp har det varit dåligt med det. Och jag är rädd att rastlösheten kommer tillbaks i samma stund som honom.
Så samtidigt som jag saknar honom och tycker det ska bli kul att han snart är hemma, så vill jag det inte alls. Tänker att han kunde hålla sig borta ett bra tag till.
Jag vill få vara glad med honom, mysa i soffan, smida planer, skratta och glittra, men jag vill inte bli uppsnurrad igen.
Jag vill njuta av en egen kväll i soffan även när han är tillgänglig och inga planer är uppgjorda.
Det där bruset – det räcker nu. Lite svalka tack.
Ro
En dag med girlsen och snart några till – välbehövda.
Ibland är han som en av tjejerna för mig. Fast tjejerna har aldrig tagit så mycket plats och energi. Åt andra sidan har ju killarna heller aldrig gjort det förut.
Men nu en lite mer lätthanterlig period igen. Tror jag.
Fokuset borde egentligen till 100% vara på något annat. Och visst uppslukar vår gemensamma uppgift det mesta av min tid och min energi – men inte allt tydligen.
Även om det varit lite naturlig svalka. Lugn och ro - en dag i alla fall. Jag har tänkt mig fler.
