Brytningstid
Tiden brutes, ny tid eller mer nytt av den gamla tiden.
Fan, något är det.
Klagar på att jag inte får sex – men låter bli att ägna mig åt det när tillfälle ges. Något som kunnat bli en enkel favorit i repris blev ett godnatt och jag som smet till mitt eget rum.
Män och jag.
Här låter det som om männen upptar all min tid, i verkligheten utanför tangentbordet så är det mer ett marginellt fenomen. Några kommer o går, någon består lite längre andra kommer tillbaks – men mitt liv löper på i egen takt oavsett männen.
Den lilla vackra har tagit mer utrymme än jag kunnat förstå, men egentligen är det väl kanske så de flesta blir drabbade när dom väl blir det.
Lilla fina, han har det inte så lätt just nu av flera skäl, men jag är friare.
Drabbad
Saker på plats, lugnet i magen och med den lilla är det cool. Det är annat jag väntar på nu, redo för allt det som komma skall. Fokus.
Känns som om jag står mitt i allt precis innan det ska ske, med ett förväntansfullt lugn.
Och så mitt i det där, det stora framför och det som just upptagit så mycket energi omkring hela mig, så fladdrade det till.
En man som bara dyker upp och finns där. Allt omkring tystnar när blickarna möts och jag sugs långt in, förvirrat och naket.
En bästa väns nyfunna förälskelse, sådant tabu som jag alltid hållt mig långt ifrån. Tre gånger på två dagar, korta överrumplande möten och det känns som vi gör något fel fast vi bara pratat, där bland alla andra.
Jag vet inte när jag blev drabbad så sist. Jag hoppas det bara är någon märklig men tillfällig bugg.
Effektiv bearbetning
Det kommer antagligen inte kunna bli som förut igen, det här verkar svårare att komma över än den gången för länge sedan som vi hade sex.
Trots att vi nu borde stå så mycket stadigare.
Någonstans känner jag mig lurad, jag trodde att vi var bättre vänner, mer slitstarka, att jag var viktig för honom på riktigt och att han inte skulle släppa det vi hade.
Men tydligen så var vår vänskap inte särskilt speciellt i hans ögon. Det svider mer och betydligt djupare än att han inte vill dela säng. Och är svårare att bortse ifrån.
Allt det andra omkring oss? Det känns lite som att göra slut utan att berätta det för någon, hålla något slags sken uppe och låta tiden gå tills det inte är konstigt längre att vi inte är nära.
Och ja, jag sörjer. Ena stunden i ilska och andra i stillhet. Och så övermannas jag i microkorta stunder av brutal svartsjuka gentemot eventuella kvinnor som kommer att fylla min plats.
Men jag är ju bra på det här, att hängivet jobba mig igenom alla lager av känslor för att sedan komma ut på andra sidan. Känsloeffektivitet? Få genom åren som hängt med i svängarna där.
Proportioner
Herregud, lilla vän.
Jag har levt länge, är gift och skild om vartannat och har gått igenom stort och smått, det är ju inte direkt så att jag ligger sömnlös om nätterna och gråter.
Jag bara känner lite. Gör det inte större än vad det är och inte dig heller. Du och det som rubbas är bara grädde på moset, lite krydda i det som annars är min grund.
Jösses liksom, lilla vackra man, relax. Det är jag som är dramaqueen, inte du.
Dirty?
Avvaktande distans av övergående art får vi hoppas. Eller kanske är det bra med någon slags distans även lite mer permanent.
Jag vill mer, nära, tätt och lite twistat - medan han vill vänskap utan tvivel. Det är ju bara att bita huvudet av genansen och hantera. Eller låta bli att hantera och istället skruva och trixa tills han ber mig fara och flyga.
Jag är inte van vid att vara så här nära en man som inte går igång på det dekadent kantstötta hos en kvinna eller lockas av lite konstigheter - men han gör verkligen inte det. Kvinnorna i hans liv är smarta, cleareyed och reko. De som visat sig vara knepiga har han alltid avslutat snabbt med, det vet jag ju. (Hur kommer det sig att vi ändå kommit så nära?)
När han vill ha sex lite skitigare väljer han en man, men inte ens då lockas han in i skruvade relationer utan betraktar det mest från sidan. Trots sitt generöst vidlyftiga sexliv så är det helt ångestfritt och utan smuts, han är helylle och med tydlig integritet.
Frågan är hur jag påverkas när inte ens ett frågetecken finns där? Jag är inte så säker på att jag får ut samma saker av oss eller uppskattar oss lika mycket. Och jag är ju inte som dom andra kvinnorna i hans liv, inte på något sätt faktiskt, så vad är det han får ut av mig?
Vi har länge haft glittrande roligt och poppigt lätt, men jag börjar sakna lite mer skuggor och kontraster. Skavd hud och snuskiga dofter. Han skulle ju aldrig vara den jag kan bli riktigt dirty med.
And good - i miss getting really dirty.
Lyckokemi
Well, jag försöker hålla fast vid lite svalka. På något sätt når det fram för han är mer angelägen, sökande, planerande. Växlar mellan ungt trevande leenden och riktiga charmkavalakader.
Men om jag ska se sanningen i vitögat så är jag strax lika uppsnurrad som vanligt.
Vi har så jäkla kul ihop helt enkelt. Skrattet och glittret och långa närvarande samtal. All lyckokemi i kroppen fullkomligen flödar.
Jag knarkar honom. Utan att det egentligen är något konstigt vi håller på med.
Och sedan blir det tomt stiltje. Det är skönare att ses. Så vi ses, och ses och ses. Det är där min svalka bränns bort.
Konturer av fast mark
Skratt och mycket tid men jag känner mig nykter när jag ser honom. Inte flörtigt påverkad.
Han däremot flörtar och ligger med allt just nu. I förbifarten och jag blir inte det minsta sugen på honom, jag har sällan känt behov av någon ensamrätt, men jag vill alltid vara förstahandsvalet. Unik.
Han har inget förstahandsval, han vill ha alla utan inbördes rangordning. Dessutom lyckas hans glitter och uppslukande närvaro locka dom flesta med i säng. Samtidigt som han har henne far han fram som en lekande orkan. Öppet, inga lögner.
Inombords skakar jag tveksamt på huvudet. Lite full i skratt men också med distans. Riktigt så där kan jag väl inte ha varit?
(Närmare tjugo älskare på en sommar när jag var precis lika gammal som han, hur gick det till annars om inte skrattande, glittrande och i förbifarten?)
Jag gillar den fasta mark som nu anas under fötterna. Jag gillar att jag inte hörde av mig som jag brukar, för att jag helt enkelt inte tänkte på det. Jag gillar att han sms:at utan att jag märkt det. Jag gillar att jag senare kan ringa mitt i natten och prata bort en timma.
Svalkande
Kanske känns det svalare bara av att vara okej med att det får hända. Det var så jäkla intensivt precis innan han for sist, uppbyggt under hela sommarens när och frånvaro.
Nu, bara soft, nästan lite trevande och han kändes ung på riktigt igen som att jag såg honom som han verkligen ser ut. Min fina, men ändå, njae, han borde inte kunna snurra upp mig så där.
Han surrar verkligen omkring som ett bi från den ena till den andra. Får stjärnglans i ögonen och nya sängkamrater ett par gånger i veckan. Och han gillar dom allihop, just då. Han är där jag var en gång för länge sedan.
Förr fanns det ju män att plocka överallt, sex var enkelt, på lek och i förbifarten.
Jag är långt ifrån det nu. Ser inte ens män som jag vill ligga med – fastän jag vill ligga. Stannar ofta vid flörten. Kanske är jag för nykter helt enkelt, lite alkoholdimma gör ju fler snyggare eller kraven mindre.
Men alltså, den här lilla vackra saken, det vore ju skönt om jag släppt det nu och han bara kan få vara min vän. Men om det blir det tätt och laddat igen, så får det bli vad det blir, jag tänker inte längre förstora knullandets vara eller inte. Jag är förbi det.
Tatoo-guy
Mina ögon har tagit fäste på en. Jag känner honom inte men han väcker min nyfikenhet. Han lade märke till mig för länge sedan. Såg hans blick innan jag såg honom.
Rör oss i varandras närhet, befinner oss i sammanhang som hela tiden snuddar varandra men ändå är två helt olika världar.
Snyggt full av tatueringar och ständigt småleende. Kända vänner och ett hårt liv, med den där iakktagande stillheten omkring sig som jag fängslas av. Och så ögonen som avvaktande följer mig och inte viker undan.
Så har vi observerat varandra under flera månader. På avstånd. Mest konstigt att ingen av oss tagit kontakt ännu.
