Brytningstid
Tiden brutes, ny tid eller mer nytt av den gamla tiden.
Fan, något är det.
Klagar på att jag inte får sex – men låter bli att ägna mig åt det när tillfälle ges. Något som kunnat bli en enkel favorit i repris blev ett godnatt och jag som smet till mitt eget rum.
Män och jag.
Här låter det som om männen upptar all min tid, i verkligheten utanför tangentbordet så är det mer ett marginellt fenomen. Några kommer o går, någon består lite längre andra kommer tillbaks – men mitt liv löper på i egen takt oavsett männen.
Den lilla vackra har tagit mer utrymme än jag kunnat förstå, men egentligen är det väl kanske så de flesta blir drabbade när dom väl blir det.
Lilla fina, han har det inte så lätt just nu av flera skäl, men jag är friare.
Brytningstid
Sjuktider och softa kvällar, samtidigt bultar det på bakom – mer!
Har varit på ett och samma jobb längre än någonsin och jag borde vilja vara kvar minst ett år till, men inuti mig är jag klar. Dags att bryta upp igen och rikta energin åt andra håll.
Problemet är att jag vet vad jag väntar på och att det inte är något som jag styr över själv. Jag som alltid brukar styra mina steg när det är dags.
Gnistan saknas i det jag gör nu och allt mer energi och tankemöda läggs på det som borde komma sen, snart. Bilderna är starka.
Jag har svårt att vänta, svårt med tålamod. Energin tryter, blir rastlös och obefogat irriterad på omständigheterna omkring.
Jag är fullt redo för att sätta tänderna i det andra, det som ännu inte är. Kom nu, så jag kan lämna det här och använda mig själv fullt ut.
Vad jag saknar
Jag saknar inte hela tvåsamhetspaketet, känner fortfarande rent obehag av tanken.
Men jag saknar kärlek.
Någon att känna hud mot hud och leka hetsig lekar med och som är njutbar även med kläder på.
Någon att komma och gå hos.
Någon som inte vill äga och inte vill ägas men som kan älska mig obehindrat och passionerat.
Japp, det är vad jag saknar.
Fu*k
Livet är bra lustigt ibland.
Råkade utan avsikt göra ett lite större avtryck än vad jag tänkt mig, lite adrenalin men samtidigt fine – jag kör det fullt ut och orkar inte längre linda in och slimma sönder.
Samtidigt verkar allt det jag var så orolig för med den lilla vackra ha blåst förbi fullständigt. Njuter av ensamtid när jag istället kunnat dansa ut i vimlet med honom och andra, ja njuter är rätt ord. Det är något nytt.
Det är en ny tid som anas i mig. Mer närvaro gentemot mig och mina närmaste – och mer uppkäftigt finger åt resten därute.
Och jag tar i honom, mjukt och självklart. Det är inte som förut, det är bättre och jag är friare.
Nya vägar
Allt det som fått verka i bakgrunden och som kommit närmre och närmre ytan har nu blommat ut med full kraft.
Jag måste göra något annat, jag måste tänja mer gränser, jag måste göra kraftigare avtryck!
Det vore ju lättare om livet hjälpte till med reda pengar för att kunna rikta all energi åt rätt håll men oavsett vilket så måste jag hitta vägarna för något annat, något mer.
Vanmakt, frustrerad energi och full of kärleksfull punk. Jag är redo nu, ska bli spännande att se vilka vägar som öppnar sig.
Träd och fuktig mossa
Lugnet sitter djupare, kanske var det viktigt att dra det till sin spets. Det har något med tillit att göra.
Jag trodde ju verkligen inte att det skulle kunna bli som vanligt igen. Men vänskapen är inte annorlunda. Det är en annan ton som skiftat. Slitstyrkan finns mer påtagligt där.
Jag känner mig säkrare, starkare - inte vekt blottad. Även i hans ögon finns en ny glimt av upphöjd beundran.
Jag är gudinnan igen, den levande starka, pulserande kvinnan som inte kontrolleras, passas in eller formas. En påminnelse om något okänt och slingrande.
Jag har hittat tillbaks till det ogripbara, svårfångade men mycket övertygande. Myllan i mig själv. Glädjen att umgås i min egen ensamhet.
Nu, just nu, har jag hittat tillbaks till mig själv. Det har tagit sin tid och varje lager har fått verka ut i egen takt. Som en bränd skog som återfår sitt liv steg för steg.
Länge ser det ut på ytan som om inget händer medan rötter, frön och sporer hittar sin jord. Sedan kommer blommorna, de spröda plantorna, öppna fält som ger fri tillgång åt solen och fjärilarna. Det tar tid innan de skuggande träden och den fuktiga mossan vuxit sig kraftig och balansen är tillbaks.
Med träden och mossan på plats i mig själv kan solen lysa skarpare och jag känna intensivt utan att det på något allvarligt sätt hotar min balans.
