Peakad
Efter en onormalt tuff jobbvecka avslutade jag veckan med välbehövlig och underbar festhelg.
Peaken var igår med alla mina finingar. Mina tatueringsguys hade invigning i nya studion med lots of alkohol, snygga rockabillymänniskor, bra musik och sushimingel. Efter det skivsläpp med Mickes band på nya vattenhålet.
Tycker att det är lite märkligt med hela det där tatueringsgänget. Dom älskar mig på samma sätt som bögar brukar gilla mig – helt oförställt och överförtjust. Fast dom är rätt tydliga med att dom skulle vilja ligga också, till skillnad från bögarna. Det finns så många snygga rockabilly-pinup-brudar i deras närhet. Sköna brudar med skinn på näsan och otroligt vackra kreationer. Och ändå är det mig dom står i klunga omkring och försöker stjäla uppmärksamheten av. Och jag bara garvar. Jösses.
Fast vi har ju grymt kul.
Lejonguy är med hela kvällen förstås. Någon börjar prata om smyckena som säljs under invigningen varpå Lejonet rätt allvarligt säger:
”Männen här behöver inte smycken. Du är ju som ett smycke för dom hela du, ser du inte det?”.
”Är det så det är?” frågar jag och tittar på honom länge.
Han viker inte bort blicken när han säger: ”Jag menade inget illa med det. Men dom vill ha dig bredvid sig. Fler skulle nog vilja ha det mer permanent. Jag förstår dom.” Det blev lite svårt att skratta bort för hans blick brände in i mig.
Jag hade en så grymt rolig kväll med hela gänget, ändå höll jag mig en bit ifrån Lejonguy.
Det bränns mellan oss mest hela tiden nu. Jag satte mig bredvid honom en stund efter att Micke hade spelat. Han lade armen om mig och drog mig nära intill. Hans hand på min mage. Hans axel som nackstöd. Hans mun och röst precis intill mitt öra. Vi pratade inte mycket men vi satt så rätt länge och allt stillnade runt omkring. Det gjorde ont inuti.
Igår var första gången som jag verkligen inte ville att han skulle gå hem till henne. Känslan var stark. Jag ville ha honom som min. Få ta med honom och vakna med honom.
Jag tvingade mig själv att bryta och sprang precis efter det in i Mr Niceguy. Det fanns många aspiranter igår och alla var ju med. Micke, Journalisten, Lilla Vackra – dom är inte sådana aspiranter, men dom är mina ”smycken” i alla fall. Så många män överallt. De jag känner, sådana som jag aldrig sett. Dom var som flugor omkring mig och jag strålade.
Jag har länge varit lite sugen på den i gänget som faktiskt gör mina tatueringar, det är inte den Tatueraren som jag brukar umgås mest med privat. Men nu är han nyskild, har ett gott öga till mig och är ju ute i svängen lite mer. Jag vet egentligen inte varför jag tvekar. Det är ju inte så dumt att ligga lite med sin egen supplier av konst. Eller så är det just det, dumt alltså.
Han lär inte vara ute på marknaden särskilt länge. Han ser bra ut, är himla mysig och är en av landets bästa konstnärer i branschen. Han är ju inte ens svensk utan kom hit som rätt känd gästtatuerare, träffade kvinna, fick barn och blev kvar. Vi kramas mycket när vi ses. Har varandras nummer och hörs ibland. Och igår småhånglade vi lite när ingen såg, men båda var bra runda under fötterna och det kändes väldigt oskyldigt. Vi får se vart det där landar. Kanske hellre vill bli vän med honom än ligga.
Flörtar nog mest på grund av Lejonguys inte helt bekväma blickar. RM är en liten annan nivå av man än de flesta andra som jag brukar tramsa omkring med och det ser ut att göra ont i Lejonguy när jag glittrar mot RM och han glittrar tillbaks.
Och just nu vill jag att det ska göra det.
Knivsticksont.
Men det var Mr Niceguy som jag tog med hem och vi hade grym sex. Riktigt välbehövlig, utlämnande och genomsnuskig älskog. Jag mår himla bra just nu.
Men saknade Lejonguy intensivt när jag vaknade och det molar av ett hål i magen. Inte bra.
Lejonsaknad
Lever i ovanligt högt tempo igen. Men det är tidsbegränsat och roligt. Det som är mindre roligt är att jag får lägga vännerna åt sidan under egentligen hela september.
Och igår drabbade saknaden mig med full kraft. Och den jag saknar mest, eller väldigt mycket mest, är Lejonguy.
Det är lite märkligt trots allt. Att en man som är sambo blir min viktigaste vän. Jag känner så mycket kärlek till honom så det ibland tar tag i hela mig.
Och all den där kärleken och trots att han är snygg och my kind of guy, så är jag rätt säker på att det inte är en fysisk förälskelse. Att det inte är den slags attraktionen som binder ihop oss. Han är bara så himla fin och vi har sjukt kul ihop.
Och vi har lika roligt oavsett om det bara är han och jag eller om det är han, jag och hans sambo, eller ett helt gäng. Vi är inte annorlunda med varandra oavsett sammanhang.
Jag vet att han saknar mig också nu. Vi hörs via sms och snabbfikor för att iaf se varandra något. Men kvalitetstiden får vi ta om ett par veckor.
Min fina.
Hitan o ditan
Njae. En helkväll igår med Lejonguy och gänget. Det var väldigt fysiskt igen. Mycket lår mot lår. Arm runt axel och långa ögonkast.
Dessutom var det inte långt ifrån att vi möttes med läpparna när han skulle gå hem. Det var snarare väldigt nära. Vi kramades hejdå många gånger. Nära med hela kroppen.
Det finns kompiskramar och det finns andra slags kramar. Det var inte kompiskramar.
Dom andra stod i hallen, och han och jag stod av någon anledning i köket. Ingen av oss ville riktigt släppa och vi tittade upp på varandra med armarna fortfarande om den andre.
Kanske stod vi så länge, kanske var det bara en sekund. Jag vet inte. Men kyssen var i luften.
Tills jag bröt kramen, gjorde lite luft mellan kropparna och strök honom på kinden istället.
Jag undrar varför jag inte bara lät det ske. Vi är väl båda nyfikna på hur det skulle kännas. Det var inte ett medvetet agerande att bryta heller. Jag bara gjorde det.
Brukar det inte vara tvärtom när känslan finns i kroppen?
Partyguys
Jag får ju sluta konstruera saker i mig. Helkväll med Lejonguy igår och jag kände inget annorlunda i mig än vad jag brukar. Jag gillar honom och vi har superroligt men inget annat som vibrerade i mig.
Det var flera av mina favvisguys med. Micke, Journalisten, Tatueraren och hela tatuerargänget samt deras gästartister från L.A. Jag älskar att hänga med dom där och blir i mitt esse. Får skön uppmärksamhet samtidigt som det är riktigt layed back och jag blir behandlad som en av killarna. Jag vet att även de andra tatuerarna gillar när jag är med och flera av dom är supermysiga.
Jag var inte annorlunda med Lejonguy än vad jag brukar.
Det går inte riktigt att säga om honom. Han höll en annan distans än vad han brukar samtidigt som han var lite nervöst ”jumpy”. Han tappade grejor i närheten av mig. Tittade på mig mer flackande och var inte naturligt fysisk på det där sättet som han brukar. Han som brukar vara lugnet själv var helt enkelt lite spattig i närheten av mig. Jag låtsades om som ingenting.
Något har i alla fall pågått i honom och jag vet ju att han betett sig likadant några gånger förut när han innan sett aldeles förälskad ut. Så det lägger sig och han blir precis som vanligt snart igen.
Micke däremot är nog precis som han var innan alltihop nu. Vi har så skrattigt kul ihop så jag har aldeles ont i magen efter varje gång vi ses. Hans garv är bland det skönaste jag vet, och otroligt smittsamt. Vi har fortfarande någon slags utmanng mellan oss men samtidigt så avslappat och tryggt att vi nu faktiskt kan krama om varandra mitt i någonting utan att det blir konstigt.
Att vi sedan käftar en hel del är bara en del av vår relation. Det är lite lustigt det där hur de olika killarna plockar fram olika saker i mig fast vi umgås allihopa samtidigt.
Lejonguy och jag har alltid haft det soft och snackigt. Vi gillar att hänga ihop. Ibland med massor av ord och ibland med inga ord alls. Lite myspys och bara easy. Samtidigt som Lejonguy ju är ett socialt geni. Han lyckas alltid samla roliga och intressanta människor som inte annars hade hittat varandra och är alltid festens medelpunkt utan att vara högljudd. Och jag är något slags bra komplement i det. Vi är nog lite lika på det sättet.
Micke och jag triggar och käftar med varandra rätt ofta samtidigt som vi skrattar helt galet mycket. Någon slags ”tävling” mellan oss jämt men med glimten i ögat. Inte easy men buskul. Jag tror egentligen att vi skulle kunna få varandra över gränser på ett annat sätt än det vi lekt med.
Journalisten och jag har också någon slags utmaning mellan oss men mer mental. Mycket med twistade ord och hjärngympa. Ja, mental stimulans. Vi är på många sätt mer lika tror jag. Fast han är rapp som fan i käften och jag blir aldeles lycklig. Smart och social.
Tillsammans speglar vi varandra och har jäkligt kul ihop. Vilka som helst andra har också jäkligt kul ihop med oss. Men det är häftigt hur man kan gnistra från så många håll, fast tillsammans.
Tatueraren är ju också en samlare av folk. Han och jag har en helt soft relation. Jag gillar att ligga på hans soffa och lyssna på musik, är helt avslappad och mig själv med honom och vi har kul på fester - men när vi hamnar själva har vi inte mycket att prata om.
Han gillar mig väldigt mycket på ett annat sätt än dom andra. Som att han vördar mig lite vilket är väldigt konstigt med tanke på både hans ålder, det liv han levt och att han kan få de brudar han vill omkring sig. Men jag skulle inte kunna gå igång på honom även om jag önskar det ibland.
Det som är det märkliga är ju egentligen inte att det är massa guys som jag gillar att hänga med. Det märkliga är väl att jag är helt accepterad att vara med som enda tjejen, även då flickvänner eller annat partyfolk inte är välkomna eller helt enkelt lämnats bakom när guysen tillslut drar sig undan någon annan stans.
Det är tio grabbar och jag. Men egentligen umgås jag ju inte med dem utan Lejonguy. Det gör iofs inte Micke eller Journalisten heller.
Läkande
Jag drömmer så intensivt nu. Varje natt fylls av äventyr och starka känslor.
Inatt hängde jag med Rolling Stones och blev kär i Kieth Richards. Fast det var inte han, det var någon annans ansikte och han var rätt ung. Vet att jag ville ta kort på oss och skicka till alla vänner och bekanta men lät bli eftersom det var lite för ”groupie”.
Dessutom planerade jag ett stort bröllop för vänner som förlovade sig utan att känna varandra. Många turer och twistar som fortfarande far runt i skallen.
Mycket märkligt.
Alltid när jag har lite längre perioder med högintensiva drömmar brukar det vara något budskap som jag försöker få fatt. Som jag även i drömmen vet att jag måste leta rätt på. Men det här verkar mest crazy.
Fast det har handlat mycket om kärlek på olika sätt.
Med kroppen nöjd har jag i alla fall landat lite när det gäller Lejonguy. Det måste ha varit en tillfällig sinnesförvirring. Vi ses ikväll och då ska vi busa som vi brukar och jag ser fram emot det. Men det pirr som fanns i magen igår är tack och lov borta.
Det är som om jag läker inuti när jag fått hud mot hud och nakna dofter.
Lejonguy
Ännu en natt med märkliga drömmar. Lejonguy. Jag vet inte. Kanske skapar jag något i onödan just nu. Bara för att jag saknar någon.
Han känns nära.
Som att jag vill känna hans vackra händer. Smaka munnen och se om det finns där.
Jag har svårt att föreställa mig det porrigt exploderande med honom. Mer sinnligt och dröjande. Mjukt.
Det finns så mycket ömhet mellan oss. Mitt i allt bus. Har alltid varit så.
Får se hur det känns imorn. Kanske är allt som vanligt igen. Ofarligt och kompisnära utan något annat närvarande.
