Kroppslig längtan
Jag behöver en kropp mot min. Smaka hud och andra dofter.
Ett bett i nacken och en sträv hand kring mitt bröst.
Känna ett hårt stånd mot min rygg som söker sig ner mellan mina ben.
Inga ord, inga löften om sedan, bara kåta andetag och följsamma rörelser.
Ett och annat fnitter kan få plats mellan retfulla stötar, sedan vill jag gå hem och sova djupt.
Vägval
Ska sommarens flörtiga och täta tas ett steg vidare eller ska det lämnas bakom.
Ska det petas i eller lämnas ifred.
Jag ser hans mun när jag blundar och ler strålande när jag ser honom. Vi växlar konstant blickar över huvudet på alla andra. Han ser lika förtjust ut när han ser mig och hans händer söker sig ofta mot mig.
Stunderna då tiden stannar har varit fler och kommit med tätare intervall och min kropp ger på eget bevåg alla signaler den kan.
Det ligger i luften, men snart är han väck igen. Vart fasen står han? Vill jag veta? Ska orden formas eller hållas tysta.
Nu eller inte?
Nu och sedan
Det är nog värre än någonsin. När vi ses är det bara så att jag känner så otroligt mycket kärlek för honom.
Just då är det okomplicerat, ett nu där varm och vänskaplig ömhet går hand i hand med busglittret och en liten underström där kropparna småpratar på egen hand.
Det är när vi sagt hejdå som det blir besvärligt.
Det är då det bara går en liten stund innan den självklara känslan börjar vändas och vridas på och tankar om sedan och kanske och varför kommer in i min skalle.
Så hörs vi strax igen och direkt är vi tillbaks i det lätta och enkla.
Teaser
I perioder är han väldigt flörtig, nära med kroppen och tänjer gränser. Då håller jag oss i schack.
Egentligen helt idiotiskt, jag skulle ju kunna tänka mig att ha sex med honom nästan när som helst. Hemma, på jobbet, på en toa på krogen.
Det är han som har problems att hantera det, som sedan inte blir bekväm med benen för nära i soffan och som stänger inne glittret. Som låter det gå ut över vänskapen.
Och om jag måste välja så väljer jag tydligen vänskap, glitter och soffmys. Sex kan jag ju få hos andra. Men nästa gång han tänjer gränserna och teasar min kropp tänker jag fasen teasa tillbaks. Det är inte bara jag som ska ha det jobbigt.
Predator har vaknat till liv igen.
Vill ha honom
Den finns inte en enda typ av kvinna som han inte går igång på, dessutom en del slags män. Han kickar glatt på sex, öppet, leende, okomplicerat och helt utan skuld. Det är ren konst att se hur han fångar in dem med sin totalt avväpnande och uppslukande flört.
Och för egen del är jag mer omsvärmad än jag kan minnas att jag någonsin tidigare varit. Jag är uppvaktad av i stort sett alla män som har någon slags relation till mig. Närmanden som för mig kommit helt ur det blå. Syskons vänner, kollegor, gamla flörtar, kompisar. Ja, jag vet att lillvackra gillar att vara mig nära, att våra kroppar söker sig mot varandra, behagligt och sensuellt.
Han är inte sotis även om han markerar mig, jag är i första hand hans. Vår tid, vår grej är inte som allt det andra. Han är rädd om det, gör val och vårdar oss. Visar mig på otaliga sätt att jag går först. Jag tror faktiskt att jag är den viktigaste i hans liv sedan ett tag tillbaks.
Men han kan låta bli mig. Hur kommer det sig att han kan låta bli mig?
Drömmer han också när tankarna får löpa fritt? Eller är det så att det fysiska han känner för mig är lätthanterligt, inget som egentligen bråkar med honom? Att han inte har svårt att välja vänskapen före det andra.
Fan, jag har svårt. Jag vill bara ha honom. Tur med avståndet nu.
My drug of choice
Jag känner mig ensam utan honom. Avskärmad - trots alla mina andra fina, underbara o bästa som finns här.
Jag går runt lite som en ledsen hundvalp, och vill inte att någon ska se och märka det. Låter bli att gny helt enkelt.
Risken är jag kommer hänge mig åt både grönöga och den braiga – bara för att minska tomheten lite.
Sex is my drug of choice – i know.
När kåtheten bränner och en mans händer gör vad de kan för att ta fatt den, då försvinner saknad bakom brusande ljus. Jag finns mitt i min egen kropp, i ett blankt nu och tänker varken på förut eller sedan. Och så går jag ett par dagar på alla frigjorda endorfiner.
Dear
Förra vändan lillvackra var borta gick ju rätt bra, inte allt för stora hål. Nu ska han vara borta kortare tid och det känns som om jag kommer att sakna ihjäl mig.
Samtidigt är det antagligen bra att han inte är nära på ett tag – behöver få till lite hud och filter igen.
Sover oroligt och drömmer om honom, när nätterna slutar censurera mina tankar finns han fysiskt nära. Hans mun mot min och dansande tungor. Vill ha hans nakna hud mot min.
Och det gör mig skraj. Att förstöra och förlora eller att vara den som ber om mer?
Piff och Puff
Det är en udda relation vi har ändå. Några som kommer i par: Helan och Halvan, Piff och Puff – ja vilka finns det. Jag och lillvackra. Vi börjar bli välkända profiler, när någon av oss dyker upp ensam blir vi tillfrågade om den andra. Bland vänner, på fik, på restauranger, på jobbet.
Han är viktig för mig. Nära. Min glittrande vän. Ändå blir jag påmind ibland om hur skört det är. Att det bara skulle kunna vara borta. Att man kan slarva med det eller att det kan försvinna av andra skäl. Och att han är ung.
Herregud vad länge sedan det är som jag var så ung! Och vad jag slarvat bort människor sedan dess, sådana som då var viktiga och som jag borde varit rädd om. En del som jag fortfarande kan sörja. Jag vill inte att han ska slarva bort mig. Kanske är han mognare än vad jag var då när det gäller relationer, men vi är samtidigt så lika så jag tror inte det.
Vi har blivit mer slitstarka, på riktigt. De senare veckornas långa tider på varsitt håll var en del i det. Men jag har fått markera ett par gränser, sådana som är viktiga för mig och som jag hoppas han respekterar. Men jag vet inte ännu. Jag var rak med det, inget utrymme för tolkningar eller missförstånd. Det visar sig.
Vi är så mycket vänner, roliga, nära, goda, fina vänner. Och samtidigt finns det där kropp under ytan.
Jag har haft ett par viktiga manliga vänner förr, vänner där kropp tog över vare sig vi ville eller inte och där sex blev det som påverkade relationerna mest. Och allt slutade med sårade människor.
Mellan mig och lillvackra är det verkligen vänskapen som styr relationen, vi ligger inte med varandra och håller oss undan de värsta minorna, men någon slags fysisk attraktion finns där och ligger och stör. Brusar. Gör oss mer aktiva med andra, fast vi delvis triggas av varandra. Det finns en utmaning.
Vi reagerar på varandra men agerar inte på varandra, så det är lätt att rikta signalerna mot andra i närheten. Ibland medvetet och utstuderat, ibland bara som en biprodukt. Och på något märkligt sätt blir det en del av vår relation. Jag tror inte att det i längden är bra. Och ibland är det sämre än annars.
Sån här slags relation har jag inte haft förut. Så tight. Så genuin. Så vardaglig och samtidigt så shaky.
A nice spot
Så mycket kåthet som byggts upp i kroppen och så en dejt med grönöga, han åt upp mig tills jag spann som en katt. Han får stanna ett tag.
Hans händer tar i mig på rätt sätt, kan stryka över min kropp utan att det kittlas. Kan växla mellan att möta min blick med glittrande skrattande ögon för att nästa stund vara simmigt kåta och sedan skrattande tillbaks igen.
Han kan knulla min mun med sin tunga och suga på mina bröst på det där galet sköna sättet. Våra kroppar och vår takt passar ihop, formar sig fint och det blir aldrig de där konstiga bytena och avbrotten. Vi kan komma samtidigt och sedan röra varandra dröjsamt och njutningsfullt tills det är dags att bli kåt igen.
Men jag har inget att säga honom. Jag vill bara knulla och le och gå därifrån med skönt loj kropp. Ringa lillvackra på vägen och prata tills jag kommit hem, krypit ner i min säng och fortsätta tills vi somnar ifrån samtalet.
Jag har fri tillgång till det där just nu. Det är fint.
Lekar
Jag älskar den jag är med honom. När vi umgås med andra ser dom mig med hans ögon och den kärlek och uppskattning jag möter är uppslukande.
Halvbekanta människor av båda kön dröjer sig kvar, sätter sig en stund och pratar skit. Vänner som väntar in oss till absurdum för att vi måste finnas där innan det är på riktigt. Folk på krogen som sluter upp kring oss. Vi smittar glädje och energi och andras ögon lyser när dom ser oss. Jag vet att det är som en drog och det går upp och ner.
Men det är också mycket kropp under alltihop och har varit så ett tag, redan innan han for och kom tillbaks. Båda två går runt som kåta marskatter och det flockas män och kvinnor omkring oss, både var för sig och gemensamt.
Han vill nu. Jag har ju vetat det ett tag. Han utmanar lite mer, tänjer lite. Möter mig hemma nyduschad med bara en handduk omkring sig, går runt i bara underkläder medan jag dricker vin och lojt tittar på, skojbråkas i soffan så jag hamnar under honom, skrattandes men med halvståndet tydligt tryckt mot mig. Och jag skrattar full i fan tillbaks, bekräftar hans flört med glittrande ögon men utan att låta kåtheten ta över.
Inte heller han är beredd att ta konsekvenserna av att ta det steget med varandra.
Samtidigt leker vi lite med det. Gosar i soffan när andra är med och flörtar med par som ser intresserat tillbaks. Vi kommer hamna i säng tillsammans med andra endera dagen, en ursäkt att vara kåta ihop men också för att det är roligt.
Samtidigt, mitt i det där så är det annat som är större, som upptar mer av våra tankar och energi. Vi är på väg att ta ett stort steg, ett gemensamt åtagande för lång tid framåt. Något vi vänder och vrider på, pratar om och drömmer kring. Ägnar timmar åt att forma.
Vi menar allvar, och vi tror vi klarar det ihop, men det måste få landa innan vi hoppar. Inga beslut under rus. Kanske är det därför vi twistar lite extra, vi måste klara av att hantera även det där som finns mellan våra kroppar oavsett vilken väg det tar över tid.
Vad händer om vi hamnar i säng igen? Kan vi fortfarande göra det andra då? Kan vi vara bästa vänner även sedan om vi slinter lite.
