Kroppslig längtan
Jag behöver en kropp mot min. Smaka hud och andra dofter.
Ett bett i nacken och en sträv hand kring mitt bröst.
Känna ett hårt stånd mot min rygg som söker sig ner mellan mina ben.
Inga ord, inga löften om sedan, bara kåta andetag och följsamma rörelser.
Ett och annat fnitter kan få plats mellan retfulla stötar, sedan vill jag gå hem och sova djupt.
Dröm mig
Du finns i mina drömmar ibland, precis mellan vakenhet och sömn. Jag känner igen doften.
Undrar om vi skulle drunkna i nuet igen.
Men det var då, nu är nu. Jag är förnuftig.
Men så drömmer jag orden: kom hit.
Släpa din mun över min och bit i min läpp. Utforska tänderna med din tunga. Lukta mig under näsan och slicka mig i mitt armveck. Ögonen som tränger in i allt, överskuggar nuet och knullar min själ.
Dröm mig och möt mig där.
My drug of choice
Jag känner mig ensam utan honom. Avskärmad - trots alla mina andra fina, underbara o bästa som finns här.
Jag går runt lite som en ledsen hundvalp, och vill inte att någon ska se och märka det. Låter bli att gny helt enkelt.
Risken är jag kommer hänge mig åt både grönöga och den braiga – bara för att minska tomheten lite.
Sex is my drug of choice – i know.
När kåtheten bränner och en mans händer gör vad de kan för att ta fatt den, då försvinner saknad bakom brusande ljus. Jag finns mitt i min egen kropp, i ett blankt nu och tänker varken på förut eller sedan. Och så går jag ett par dagar på alla frigjorda endorfiner.
Boys boys boys
Det har inte varit så mycket hål de här veckorna efter den lilla vackra. Jag trodde att jag skulle längta sönder mig men jag har haft mina tankar på så många olika håll och han har varit så nära ändå.
Ingen hets, bara närvaro.
Men så är han tillbaks och vilan blir mindre. Lite retning, rastlöshet, irritation - vaffan kommer han inte raka vägen till mig för?
Vad handlar det om. Han har ringt mig i tid och otid. Jag vet att han saknat mig, antagligen mer påtagligt än vad jag saknat honom.
Men något är annorlunda i mig. Istället för att känna det där svårkontrollerade välla upp i mig blir jag småirriterad och vägrar sitta och vänta.
Ringer grönöga. Han vill roa sig med mig. Han är snygg och min kropp blir glad. Ibland behöver det inte vara krångligare än så. (Även om ja – jag vet, det ÄR krångligare än så – han vill mer. Han vill sova över, käka frukost, åka på utflykt, planera helgen och jag känner mig som en usling när jag klär påmig och går.)
Men den tankarna vandrat några extra varv omkring är exstrulet. Jag måste få honom. Men han är inte den enklaste att få dit jag vill. Han har på något märkligt sätt fått för sig att jag är en annan slags tjej, en sådan han vill ha på pedistal. Så han måste få tro att det är han som fäller mig.
Suck. Varför ska det vara så svårt att bara få ligga?
Männen
Högoddsarn lär förbli en fantasi, ett märkligt sammanträffande men det var roligt.
Med grönöga är korten lagda på bordet och han säger sig finnas tillgänglig på mina premisser, vi får se hur det är med det. Jag tvivlar på uthålligheten i det men är väl glad så länge de varar. Jag gillar hans ögon fästa i mina och händerna på min kropp.
Exstrulet ska jag ha. Jag vill, vill, vill. Ingen ska få veta. Jag går ju igång bara av att se honom, han ser så sjukt brutal ut. Nu ska han släppa till också, vilket jag tror är lugnt så fort han förstår att jag bara vill leka i smyg.
Lillvackra. Well. Han fungerar väl på många sätt som mannen i mitt liv: den snygga killkompisen som det finns något under ytan med och väl egentligen inte är säker på vart man ska hamna jämt, samtidigt är han ju bögkompisen som nästan är min bästa girlfriend.
Det är med honom jag pratar om allt det andra innan jag somnar. Det är med honom jag sitter i soffan och glor på film eller är på krogen o spanar på killar. Det är med lillvackra jag funderar på bästa läppstiftet eller testar av vilka kläder som funkar bäst. Men det är också vi som ibland slirar iväg på aldeles för intimt sexprat eller blir lite för sensuellt fysiska med varandra.
Vi är mest nära o fysiska när vi är trygga med att inget kommer hända, när massor av andra är med, när vi är nyktra, när någon dejtar en annan, när han har sina gaydagar, eller vi vet att var och en måste hem till sitt. När vi är ensamma och onyktra är det fysiska avståndet stort.
Fasen vad jag håller på – och fasen vad jag gillar det.
To serious
Jag kommer att avsluta det här med grönöga snart. För mycket hålla handen, tindrande ögon och gemensamma aktiviteter och för lite knulla.
Det är som klyschan om killen som bara vill ligga och gör allt det andra för att komma till, fast tvärt om då, eftersom det är jag som gör vad jag måste för att komma till.
Men nej, det finns lättare vägar, han får vara hur snygg han vill men han är för seriös för mig, jag söker mig åt andra håll.
Det visar sig vad som dyker upp, jag tror det blir något gammalt bekant blandat med något nytt.
Bunden
Han har inte frågat något om en framtid och jag har inte lovat något. Vi har precis börjat träffas. Han kan inte veta än om jag är personen som han vill umgås med om en vecka eller några månader.
Så varför får jag dåligt samvete?
För att jag vet att det spelar ingen roll ens om jag blir kär, jag kommer ändå inte vilja tvåsamheten. Jag vill inte drömma om gemensamma semestrar eller känna mig manad att stämma av mina planer en fredagskväll. Jag vill inte känna den där strängen i ryggen som säger att det nog är dags att skicka ett sms eller höra av sig.
Jag får lätt ångest bara av insikten att jag måste prata om det med honom. Jag vill inte prata, jag vill leka och tramsa. Knulla och skratta. Flörta och dansa.
Jag vill inte vara bunden ens med spindelvävstunna trådar. Fan.
Good
Han fick mig att komma gång på gång den grönögda.
I mig över mig under mig. Händerna som tar precis som dom ska, lite hårdare. Munnen runt mina bröst, sugandes retandes tills jag kom o kom runt hans fingrar. Hans lem i min mun, o gud jag gillar att vara fylld i min mun. Höra honom gny och andas ryckigt samtidigt som jag har full kontroll, varje rörelse, lite till och så stanna en stund och möta upp honom när han spänner sig i båge. Mer av båda tills det bara finns två svettiga kroppar i en hög, hans händer som följer varje linje på min kropp, dröjande och uppmärksamt. Ögonen som äter mig överfyllda av kärlek. Fingrar som försöker övertala mig att stanna när jag börjar leta reda på mina kläder, kyssarna som aldrig vill ta slut när jag ska gå. ”Vakna här, jag gör dig frukost.”
Fan, jag känner mig som ett svin.
Den jag ringer när jag strosar hemåt i natten är lillvackra – jag vet att han svarar när han är vaken. Och med mindre moral än mig. Låter mig höra det jag vill ett tag och ändå gnager det, jag vet ju att det inte är okej att vara ovarsam med mäns hjärtan. Grönöga är inte en player, han strålar förälskat och vill rubbet – och jag funderar på när jag ska hamna i säng med exstrulet.
Men guud vad jag vill ligga med honom, lite till!
Fina killar ligger inte
Omvända roller, äntligen lite hångel med grönöga men bara för att han tror att jag vill mer, sedan.
Inte för att jag sagt det, men njaaa jag kanske har gett lite mer generösa signaler än vad jag kan stå för.
Jag spelar med i något slags tvåsamhetsspel just nu bara för att få ligga.
För fan vad jag vill ligga med honom. Min kropp drar sig mot hans hela tiden, öppnar sig, visar sig tillgänglig. Min halspuls blottad, mina bröst hela tiden vända mot honom, jag finner mig själv i märkliga positioner, på filten, bredvid i soffan, när vi lagar mat i köket.
Jag tycker om att röra vid honom, luta mig mot hans axel, kyssa hans vackra mun, följa senorna på hans händer med mina fingrar. När han ser in i mina ögon drar hela mitt sköte ihop sig, pulserar.
Och jag ser ju att han vill. Och ändå håller han på sig – ja, det är fasen vad han gör. Varför gör han det? Han skjuter på liggandet men lagar mat åt mig, får mig att stanna en stund till, planerar en heldag och nästa, skojar om husköp och tar fram sina bästa sidor.
Varför ska det vara så svårt att hitta en trevlig kille som bara vill ligga? Det var aldrig svårt förr. Fast även då slutade det ju ofta med att dom ville mer och så blev det anklagelser och jobbiga uppträdanden.
Friends
Det känns som om det släppt i mig på något vis, jag hoppas det fortsätter så.
Behöver inte ha honom för mig själv och jag låser inte upp mina stunder efter oss.
Kanske har jag äntligen valt, att det som funnits länge i huvudet också har trillat ner. En vän inte en älskare.
Många månader har det låtit ”det vore så dumt att förstöra det vi har med att knulla”. Fast jag har velat att han ska vilja, men inte behövt stå för det.
Nu? Kanske vill jag inte ens. Han är en av mina bästa vänner, vi skrattar stort, jobbar jävligt bra ihop och han är snygg att synas med. Vi har kul helt enkelt.
Det behöver inte vara krångligare än så.
Kanske har jag bara stängt av, så som jag gör ibland när det gäller närhet. Fast även då handlar det om val i mig, och han är ju lika nära som förut. Jag bara väljer en annan del av känslorna och fokuserar på det.
Och så riktar jag den flörtiga sommarblicken åt andra håll.
