Soulmate
Själva vänskapen är inget jag ifrågasätter längre.
Jag har inte haft en vän som honom tidigare men jag är väldigt glad att jag har det nu. Att matcha med en annan människa på så många plan är lite speciellt, märkligt nästan.
Vi pratar uppslukat bort timmar över en fika eller i soffan. Reagerar på samma scensekvenser i filmerna vi ser. Upplever konserter eller teater intensivt och är uppfyllda på samma sätt och av samma saker efteråt. Kompletterar varandra nästan kusligt bra i jobbet, fyller upp brister och triggar den andra på ett bra sätt. Skrattar ohejdat åt samma saker eller tjafsar och bråkar med jämlikt motstånd.
Aldrig sitter något fast och vi hittar på väldigt mycket saker att göra. Våra andra vänner gillar varandra och alla delar av min familj välkomnar honom med vidöppen famn. Vi är jäkligt sociala ihop men lika ofta smiter vi undan och är bara vi, för att vi behöver den där stunden.
Jag funderar ibland på det där, hur det kan komma sig att två kan vara så lika trots att det skiljer så många år. Även i relation till andra är han precis som jag var då. Fast utan hål, han är solid och luft på samma gång.
Jag skulle känna mig väldigt ensam utan honom nu när jag fått dela så mycket med en annan människa. Det finns ingen annan som jag upplevt det där med, med alla bitar av mig själv.
Han är ung, kan nog inte förstå riktigt hur ovanligt det där är. Eller så är det just det han gör. Han värnar mig ju på alla sätt som går. Kämpar sig igenom lager som han normalt aldrig skulle befatta sig med och ger stora tecken på tillit, smygparanoida fina som aldrig annars litar på.
Jag som alltid vill ha mitt space och min ensamhet men som nu aldrig får nog, han kan allid få en stund till utan att det stör mig. Och han som alltid håller sina vägar öppna och kräver mycket luft, umgås dygnet runt och binder upp sig juridiskt. Och ändå hela tiden tar sin egen väg.
Kanske är det bara tiden jag behövt. Tid som visar att det finns kvar – för det verkar ju så osannolikt. Han den riktigt unga, flyktiga, uppmärksammade, vackra mannen och så jag.
Min kärlek
Just nu är revorna i huden hans. Han ångar mot mig och jag går till någon annan. Den eller den? Nattliga lekar med olika män.
Slutar ändå hos honom med en cigg på fönstersmygen och benen dinglandes utanför. Han bor alltid på vägen hem.
Tack för nattmaten, eftersnacket och de långa hejdå-kramarna. Han är verkligen världens bästa!
Och ja, jag skulle så lätt krypa ner och stanna hela natten, jag som aldrig stannar natten. Ligga på hans arm och följa linjerna i ansiktet tills vi somnar så.
Men förr eller senare skulle det bli kropp och kön och allt det vi har skulle sakta omvandlas och försvinna. Börja skona varandra tills vi fängslar oss själva.
Mitt hjärta skulle brista utan honom, det får inte ske.
Vad jag saknar
Jag saknar inte hela tvåsamhetspaketet, känner fortfarande rent obehag av tanken.
Men jag saknar kärlek.
Någon att känna hud mot hud och leka hetsig lekar med och som är njutbar även med kläder på.
Någon att komma och gå hos.
Någon som inte vill äga och inte vill ägas men som kan älska mig obehindrat och passionerat.
Japp, det är vad jag saknar.
Fu*k
Livet är bra lustigt ibland.
Råkade utan avsikt göra ett lite större avtryck än vad jag tänkt mig, lite adrenalin men samtidigt fine – jag kör det fullt ut och orkar inte längre linda in och slimma sönder.
Samtidigt verkar allt det jag var så orolig för med den lilla vackra ha blåst förbi fullständigt. Njuter av ensamtid när jag istället kunnat dansa ut i vimlet med honom och andra, ja njuter är rätt ord. Det är något nytt.
Det är en ny tid som anas i mig. Mer närvaro gentemot mig och mina närmaste – och mer uppkäftigt finger åt resten därute.
Och jag tar i honom, mjukt och självklart. Det är inte som förut, det är bättre och jag är friare.
Nya vägar
Allt det som fått verka i bakgrunden och som kommit närmre och närmre ytan har nu blommat ut med full kraft.
Jag måste göra något annat, jag måste tänja mer gränser, jag måste göra kraftigare avtryck!
Det vore ju lättare om livet hjälpte till med reda pengar för att kunna rikta all energi åt rätt håll men oavsett vilket så måste jag hitta vägarna för något annat, något mer.
Vanmakt, frustrerad energi och full of kärleksfull punk. Jag är redo nu, ska bli spännande att se vilka vägar som öppnar sig.
Greatful
En dag där jag varit så där extra tacksam för allt jag har, mina fina vänner, min släkt och min familj. Så mycket värme och uppriktig kärlek.
Uppfylld och glad!
Heartbroken
Jag har aldrig tidigare trillat dit på det här sättet, långt under skinnet och obesvarat. Dessutom i en man som är så otroligt mycket yngre.
- Tänk att något så larvigt kan kännas så hårt, göra så brutalt ont.
Det var väl min tur att drabbas, något lär jag mig väl om ödmjukhet och dom som sårats av mig.
Jag kan i alla fall inte låtsas längre. Även om det innebär att vi tar stora kliv åt olika håll. Han vet att jag känner och det kommer ju att förändra oss.
Det finns ju en frihet i det också, så uppsnurrad som jag varit – sorgen är kanske lättare att hantera. Även om det blir stora hål länge.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Vissa saker få man helt enkelt härda ut, en stund i taget.
Saknad till exempel, och obesvarad kärlek.
Blottlagd snart
Här kommer orden osminkade minns det om ni tar dom till er. Det finns stunder som han gör mig ledsen och där jag egentligen vill be honom fara och flyga, men han har ingen aning.
Det handlar om andra vänner som han naturligt tar i och som han på ett självklart sätt upplåter sängplats till. Han skulle aldrig göra det åt mig. Inte på det bekväma sättet.
Det är då jag undrar vad för slags vänner vi är egentligen. Varför han håller den distansen till mig men inte till henne, eller henne. Och det gör ont, avståndet.
Det är då jag inte vill prata med honom mer. Vill stänga bort honom. Jag undrar om jag kan.
Kanske blir det en scen någon gång, då kommer allt bara välla fram och inget blir som innan. Sårade känslor som blottar allt det andra bakom. Sanning. Kanske är det dags snart.
Lillvacker kärlek
Lillvackra är i sina hemtrakter där solen aldrig går ner. Ofantliga avstånd att förflytta sig men ord kan formas direkt.
I vanliga fall hörs det inte när han pratar var han har sina rötter, inte på något sätt. Nu sjunger han vackert och får prata mig till sömns på nätterna.
Lilla vackra man. Jag längtar efter honom. Men är glad att han ringer mig när han slarvar hemåt i sin dagljusa natt.
Vi går igenom vad som hänt på bortaplan och hemmaplan, skrattar och gnistrar, bekräftar och dissar.
Kärlek.
Egna val
Jag tycker om när människor bryter mot det förväntade och gör sina egna val.
När man ser på mitt eget liv kan nog ytan ge sken av att jag väl anpassar mig efter det normala och hyfsat passande.
Fast mina val i livet sker långt under ytan. Utifrån helt andra premisser. Varken för eller emot, jag vill bara grunda dom i mig själv.
Sedan flera år följer jag min inre röst utan att trilskas. Det innebär att jag tagit steg i livet som helt bryter mot det välanpassade och förväntade, men också att det i slutändan står för mig och blir rätt.
Oavsett om det gäller barn, kärlek, jobb, bostad, könsroller eller annat. På många sätt är jag mer fri än de flesta jag känner och har en stark tillit till att jag klarar det jag behöver och vill klara.
Jag har tagit svåra beslut när jag måste. Det svåraste är att såra människor som jag älskar eller har älskat, men jag kan inte skona andra om det innebär att sakta ta död på mig själv.
Det handlar inte om hänsynslöshet utan om självrespekt och en djup kärlek till livet som jag fått. Att inte tvinga in mig i för små skor utan försöka bli den jag till fullo kan vara.
Min enda tro är egentligen att man ska vårda sig själv och sina livsval med ömhet och mod. På så vis tar man ansvar för livet självt.
Det är så man kan möta sin egen blick stadigt i spegeln och samtidigt bära på en brusande glädje i kroppen.
Jag är där även nu. Brusande glad, kärleksfull ömhet och starkt mod. Till livet – till mig själv. Men just nu är inte valen svåra, jag har en jobbig tid bakom mig och en tids frist framför mig.
Att jag gjort egna val har gett mig ett liv med så mycket skärpa och kontraster. Färgstarkt och livfullt. Och gott om bubblande glädje.
