Grund
Han är så ung och mycket klokare än mig, det är ju så det är. Han tar ansvar i alla led, i alla delar av livet. Även när det kostar på.
Vi är så nära och har våra planer, umgås jämt och får jävligt bra saker gjorda.
Om vi skulle ligga regelbundet skulle allt förändras. På många sätt är det spänningen under ytan som skapar förutsättningarna för allt det andra, kreativiteten, den intensiva närvaron och det som kommer kunna öka på vår försörjning rejält.
Energin som gör att vi lyser och får den uppmärksamhet som vi behöver för att bygga det andra.
Jag vet ju det. Och han vet ju det. Det betyder inte alltid att det är lätt.
Men ömheten och kärleken finns där. Liksom hans första stora comittment, att binda sig till en annan människa för en framtid som förutsätter varandra.
Men fan då att det ska vara så svårt för mitt ego att släppa!
Dröm mig
Du finns i mina drömmar ibland, precis mellan vakenhet och sömn. Jag känner igen doften.
Undrar om vi skulle drunkna i nuet igen.
Men det var då, nu är nu. Jag är förnuftig.
Men så drömmer jag orden: kom hit.
Släpa din mun över min och bit i min läpp. Utforska tänderna med din tunga. Lukta mig under näsan och slicka mig i mitt armveck. Ögonen som tränger in i allt, överskuggar nuet och knullar min själ.
Dröm mig och möt mig där.
Svalkande
Kanske känns det svalare bara av att vara okej med att det får hända. Det var så jäkla intensivt precis innan han for sist, uppbyggt under hela sommarens när och frånvaro.
Nu, bara soft, nästan lite trevande och han kändes ung på riktigt igen som att jag såg honom som han verkligen ser ut. Min fina, men ändå, njae, han borde inte kunna snurra upp mig så där.
Han surrar verkligen omkring som ett bi från den ena till den andra. Får stjärnglans i ögonen och nya sängkamrater ett par gånger i veckan. Och han gillar dom allihop, just då. Han är där jag var en gång för länge sedan.
Förr fanns det ju män att plocka överallt, sex var enkelt, på lek och i förbifarten.
Jag är långt ifrån det nu. Ser inte ens män som jag vill ligga med – fastän jag vill ligga. Stannar ofta vid flörten. Kanske är jag för nykter helt enkelt, lite alkoholdimma gör ju fler snyggare eller kraven mindre.
Men alltså, den här lilla vackra saken, det vore ju skönt om jag släppt det nu och han bara kan få vara min vän. Men om det blir det tätt och laddat igen, så får det bli vad det blir, jag tänker inte längre förstora knullandets vara eller inte. Jag är förbi det.
Ibland du
Under så många år fanns kanalen där, jag blir påmind om den ibland. Tar upp signalerna i luften när du tänker på mig, anar när du kommer att höra av dig, även efter år av tystnad.
Jag har ingen romantisk bild av vilka vi var eller varför. Men det som fanns har jag inte haft, varken förr eller senare.
Allt försvann omkring mig, det fanns bara nu och du. Och ljuset. Jag blev torr i munnen och fick tunnelseende, varje gång. Men jag gjorde mig inga illusioner om vem du var eller om oss. Det var kristallklart.
Det går aldrig att gå tillbaks, inte heller att åstadkomma något nytt. Det som var, det var då. Nu är något annat och allt för mycket är emellan.
Men jo, visst undrar jag ibland. Kan känna det. Som en amputerad lem som inte finns där längre. Skulle tiden stanna igen?
Jag vet att du tänker på mig nu. Att även dina tankar ofrivilligt söker sig mot mig ibland som mot en trasig tand. Det är bara så det är.
What goes around…
Ibland undrar jag om det är något liknande det jag brottas med nu som andra tidigare brottats med när det gäller mig.
Känslan av inte styra och egentligen inte förstå varför det brusar så förbannat. Men ändå påverkas, av det som görs och det som inte görs. Långt in.
Det finns ju ett par som jag har petat på så här som han verkar göra med mig. Som jag visste var jag hade även om dom åt sig in under min hud också.
Stackars män. Nu är det jag som är stackars.
Fjäderlätt
Någon sa att jag påminde om Montmarte.
Vad jag skulle ha gemensamt med fjäderlätta och sparvlika fransyskor övergår mitt förstånd. Jag som är bondskt tung med blod blandat av vallonska bergsmän och pigor och drängar från slätter i både Sverige och andra länder. Förståndig och kapabel. Inte skör. Fast en del tycks förväxla självständighet med fjäderlätta själar.
Oklokt
Det finns visst en som fick blodet att svalla alldeles för länge. En av alla er tusen. Han är inte klok. Och det var inte heller jag. Så många år sedan. Det fanns en rest av en röst kvar men den viskade inte ens.
Utan förvarning så är det där igen. Men ändå inte. Som någon jävla helig ande, fast utan heligheten.
Kroppskontakt
Att möta en kropp. Jag är äldre nu och det är inte vätskorna jag saknar. Det är doften av en annan, bettet i nacken och stället på halsen som ömmar efter en orakad haka som hasat fram och tillbaks. Och visst fan saknar jag kuken. Härligt piggt stående och kåtsvarta skrattande ögon som drunknar i mina. Att försvinna in i en annan och den där bråkdelen av en sekund som övermannar nuet.
Ja, jag saknar en kropp att möta. Men jag kan tala om vad jag inte saknar.
Jag saknar inte borttappade rytmer, vänd och vrid, pilla lite här och lite där, brådska, tålmodig ihärdighet, uppvisningsnummer eller den där käcka outtröttliga typen. Knulla mig med din själ eller så låter vi bli och kollar på Casablanka natten lång. Det här är ingen tävling där rekord ska slås.
