Hål
Några täta dagar och jag får nästan ångest när vi inte är. Han fattas mig fast vi umgåtts i flera dygn. Hans närvaro.
Heartbroken
Jag har aldrig tidigare trillat dit på det här sättet, långt under skinnet och obesvarat. Dessutom i en man som är så otroligt mycket yngre.
- Tänk att något så larvigt kan kännas så hårt, göra så brutalt ont.
Det var väl min tur att drabbas, något lär jag mig väl om ödmjukhet och dom som sårats av mig.
Jag kan i alla fall inte låtsas längre. Även om det innebär att vi tar stora kliv åt olika håll. Han vet att jag känner och det kommer ju att förändra oss.
Det finns ju en frihet i det också, så uppsnurrad som jag varit – sorgen är kanske lättare att hantera. Även om det blir stora hål länge.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Vissa saker få man helt enkelt härda ut, en stund i taget.
Saknad till exempel, och obesvarad kärlek.
Energispar
Med smalnande ögon och rovdjurständer är jag mer soft. Tempot går ner och kontrollen i livet tillbaks. Distans mellan mig och det andra där ute.
Välbehövligt. Efterlängtat. Vilsamt.
Det visar sig snart om jag hittat lugnet i mig själv eller om det är frånvaron av den lilla saken som ger utrymme för det. Inga ekande hål i alla fall. Bara lite mindre färgsprakande.
Jägarblicken är där, scannar kritiskt av terrängen med jämna intervall, filtrerar vanemässigt och min uppmärksamhet kan ägnas till annat. Vettigare saker än jakten på sex.
I de nystartstider som är känner jag att jag längtar efter ett mer långsamt tempo, tid inåt och hemmåt efter så mycket brusande utåt och bort.
Ändå, så lätt att söka dopaminet.
My drug of choice
Jag känner mig ensam utan honom. Avskärmad - trots alla mina andra fina, underbara o bästa som finns här.
Jag går runt lite som en ledsen hundvalp, och vill inte att någon ska se och märka det. Låter bli att gny helt enkelt.
Risken är jag kommer hänge mig åt både grönöga och den braiga – bara för att minska tomheten lite.
Sex is my drug of choice – i know.
När kåtheten bränner och en mans händer gör vad de kan för att ta fatt den, då försvinner saknad bakom brusande ljus. Jag finns mitt i min egen kropp, i ett blankt nu och tänker varken på förut eller sedan. Och så går jag ett par dagar på alla frigjorda endorfiner.
Dear
Förra vändan lillvackra var borta gick ju rätt bra, inte allt för stora hål. Nu ska han vara borta kortare tid och det känns som om jag kommer att sakna ihjäl mig.
Samtidigt är det antagligen bra att han inte är nära på ett tag – behöver få till lite hud och filter igen.
Sover oroligt och drömmer om honom, när nätterna slutar censurera mina tankar finns han fysiskt nära. Hans mun mot min och dansande tungor. Vill ha hans nakna hud mot min.
Och det gör mig skraj. Att förstöra och förlora eller att vara den som ber om mer?
Solitär, igen?
Det hände något i mig och nu bara vet jag att jag är tillbaks som mig själv.
Men jag behövde antagligen grönöga för att få det ur mig, alla uppdämda behov. Det har varit för lite sexliv aldeles för länge. Men nu fungerar blodet som det ska och kåtheten lever sitt eget liv. Och jag känner mig bekväm i min kropp igen. Levande och självklar.
Samtidigt har jag och den lilla vackra arbetat oss igenom en jävla massa lager. Jag tänker inte ens låtsas tro att vi aldrig kommer slira på kopplingen. Vi angår varandra lite för mycket. Men han är min bästa vän och jag vill aldrig slarva bort honom så som jag gjort med andra.
Lilla vackra har landat. Det är inte tomma hål omkring mig trots att han är hundra mil bort. Åt andra sidan så pratar vi ju varandra till sömns nästan varje natt. Och ringer ett par gånger till under dagarna.
Det är mycket sommar kvar.
Utfyllnad
Han fick gå före en halvplanerad dejt med grönöga, sista kvällen innan vi sedan inte ses på flera veckor.
Stabilt. Glittrande. Uppslukande. Vardagligt.
En helkväll på våra ställen där personalen är vana att se oss i hop och gärna småpratar en liten stund.
Min fina vän, som lämnar hål omkring mig när han inte är där. Jag saknar honom redan.
Ändå - jag tror det kommer bli en bra sommar. Grönöga får fylla upp lite. Både här och där hoppas jag.
Drunkna i någon
Jag har många av goda vänner som alltid verkar redo att umgås med mig. Jag har min underbara släkt och familj som finns där för upptåg eller en soft kväll. Jag har en hel del flörtar att tramsa med och och jag har massor av planer och roliga saker som händer i mitt liv.
Ändå - fan vad jag saknar den lilla vackra.
Jag vet inte vart jag ska göra av det för jag tycker själv att det är larvigt. Några dagar utan honom, och jag känner mig ensam mitt bland alla mina darlings. Jag skiter i alla er andra, grönöga whatever, jag vill ha min bästa på plats, alltid och jämt. Men han kommer vara borta beydligt mer än han är hemma under hela sommaren. Skit.
Vet inte vad det är som händer med mig. Jag som alltid längtat till min ensamhet och haft svårt för allt för mycket kletig närhet, vill mest bara bli älskad nu. Av den lilla vackra, av grönöga, av snyggot jag brukar möta vid hörnet, av tamefan vem som helst.
Jag vill bara drunkna i någon. Det är inte jag, det har aldrig varit jag. Jag förstår verkligen ingenting.
Borttappad solitär
Lite låg efter allt upp.
Lilla vackra är borta några dagar igen, vilket inte passar mig alls. Önskar mig en skön slökväll i soffan, men min soffmate is gone. Inte heller finns han där för att få mig att glittrande skratta. Känner mig tråkig och ensam utan honom.
Och grönöga är inte på den nivån. Han är ju inte på någon nivå alls. Lite sms men inte närkontakt. Och fasen vad jag behöver närkontakt. Det är dags för honom eller någon annan att göra ett move.
Tur man har sina girls. Solitären i mig känns långt bort.
