Smajl
Ömhet. Och så lite pirr.
Jag trodde jag skulle vara mer svårmottaglig nu.
Men han är mer än någonsin. Kärlek av någon sort.
Suckar, ler och skakar på huvudet åt mig själv.
Lilla vackra, ibland rubbar han mina cirklar mer än annars.
Vägval
Ska sommarens flörtiga och täta tas ett steg vidare eller ska det lämnas bakom.
Ska det petas i eller lämnas ifred.
Jag ser hans mun när jag blundar och ler strålande när jag ser honom. Vi växlar konstant blickar över huvudet på alla andra. Han ser lika förtjust ut när han ser mig och hans händer söker sig ofta mot mig.
Stunderna då tiden stannar har varit fler och kommit med tätare intervall och min kropp ger på eget bevåg alla signaler den kan.
Det ligger i luften, men snart är han väck igen. Vart fasen står han? Vill jag veta? Ska orden formas eller hållas tysta.
Nu eller inte?
Nu och sedan
Det är nog värre än någonsin. När vi ses är det bara så att jag känner så otroligt mycket kärlek för honom.
Just då är det okomplicerat, ett nu där varm och vänskaplig ömhet går hand i hand med busglittret och en liten underström där kropparna småpratar på egen hand.
Det är när vi sagt hejdå som det blir besvärligt.
Det är då det bara går en liten stund innan den självklara känslan börjar vändas och vridas på och tankar om sedan och kanske och varför kommer in i min skalle.
Så hörs vi strax igen och direkt är vi tillbaks i det lätta och enkla.
Tiga är guld
Jag tänker för mycket på honom igen. Ler, glittrar, surar, umgås, flamsar, dansar men inga ord om skav och för stor plats.
Med allt som jag är skulle jag normalt prata med honom, berätta hur jag påverkas, få det ur mig – men jag tiger som muren.
Jag vill inte sätta allt i rörelse, vill inte ta konsekvenserna av det, oavsett vilka konsekvenser det blir.
När orden väl är formulerade går det inte att backa tillbaks – och jag gillar ju det som är!
Lyckokemi
Well, jag försöker hålla fast vid lite svalka. På något sätt når det fram för han är mer angelägen, sökande, planerande. Växlar mellan ungt trevande leenden och riktiga charmkavalakader.
Men om jag ska se sanningen i vitögat så är jag strax lika uppsnurrad som vanligt.
Vi har så jäkla kul ihop helt enkelt. Skrattet och glittret och långa närvarande samtal. All lyckokemi i kroppen fullkomligen flödar.
Jag knarkar honom. Utan att det egentligen är något konstigt vi håller på med.
Och sedan blir det tomt stiltje. Det är skönare att ses. Så vi ses, och ses och ses. Det är där min svalka bränns bort.
Behind
Han, jag, hon och massor av andra. Galet, dansande, skrattande. Han glittrande glad över att se mig, händer runt min arm, på min rygg, nära viskande, sökande när jag dansar vidare med andra, lämnar dom i tvåsamhet samtidigt som jag busar, brusar, skimrar och rör mig från sällskap till sällskap.
Någonstans gör jag det med flit, för att jag vet att det stör honom. För att hans tvåsamhet blir tydlig där och då när jag vet att han helst skulle vilja svepa med, bubblande och strålande utan band av förväntningar gentemot någon.
Samtidigt som han vill finnas där med henne. Hon som sedan lättar sitt hjärta, bondar, luskar, pratar, umgås, med mig – hans bästa vän. För första gången känner jag mig inte reko.
Avtryck
Jag är äldre, har fortfarande aldeles för många kilon, gravitationen gör sitt och huden är inte lika lätt att ha att göra med – ändå är jag antagligen snyggare än jag var som yngre.
Inte klassiskt vacker, inte särskilt söt, men tydligen hyfsat snygg. Jag är en sådan som många lägger märke till. Jag vet vad jag trivs i och i vilka sammanhang jag gör mig bäst.
En gammal bekant kom fram till mig här om dagen, hon hade inte känt igen mig först utan tänkt – vilken cool kvinna – gud vad snygg!!! Det är ju självklart kul att höra.
Jag förstår det inte riktigt, varför. Men jag ser det ju nästan dagligen i andras ögon, på stan, i affären, på krogen, på väg. Olika åldrar visar det på olika sätt, liksom kvinnor och män. Uppskattning, intresse, flörtigt trevliga.
Att hitta tillbaks till min kropp, min kåthet, mitt skratt, min rythm. Att vara mitt i sig själv och hungrig. Det gör én tydligen snygg på något vis. Det är alltid lättare att göra avtryck som singel.
Det där i pannan – som står knulla.
Dear
Så finns han där lillvackra. Lyssnar, glittrar och benar ut. Befriande skratt på rätt ställen. Ångesten över en natt med den braiga lägger sig.
Lova att vi aldrig hamnar där, säger jag. Rädslan slog mig hårt, om jag kan slarva med den braiga så kan jag ju göra det med lillvackra. Tänka att slinta så där och övermannas av ångest och inte kunna prata av sig på vägen hem med honom – it would kill me.
Det går inte att jämföra med den gången det hände för länge sedan, vi är något annat för varandra nu. Jag vill inte ens tänka vad som skulle vara utan honom.
A nice spot
Så mycket kåthet som byggts upp i kroppen och så en dejt med grönöga, han åt upp mig tills jag spann som en katt. Han får stanna ett tag.
Hans händer tar i mig på rätt sätt, kan stryka över min kropp utan att det kittlas. Kan växla mellan att möta min blick med glittrande skrattande ögon för att nästa stund vara simmigt kåta och sedan skrattande tillbaks igen.
Han kan knulla min mun med sin tunga och suga på mina bröst på det där galet sköna sättet. Våra kroppar och vår takt passar ihop, formar sig fint och det blir aldrig de där konstiga bytena och avbrotten. Vi kan komma samtidigt och sedan röra varandra dröjsamt och njutningsfullt tills det är dags att bli kåt igen.
Men jag har inget att säga honom. Jag vill bara knulla och le och gå därifrån med skönt loj kropp. Ringa lillvackra på vägen och prata tills jag kommit hem, krypit ner i min säng och fortsätta tills vi somnar ifrån samtalet.
Jag har fri tillgång till det där just nu. Det är fint.
Lillvacker kärlek
Lillvackra är i sina hemtrakter där solen aldrig går ner. Ofantliga avstånd att förflytta sig men ord kan formas direkt.
I vanliga fall hörs det inte när han pratar var han har sina rötter, inte på något sätt. Nu sjunger han vackert och får prata mig till sömns på nätterna.
Lilla vackra man. Jag längtar efter honom. Men är glad att han ringer mig när han slarvar hemåt i sin dagljusa natt.
Vi går igenom vad som hänt på bortaplan och hemmaplan, skrattar och gnistrar, bekräftar och dissar.
Kärlek.
