Greatful
En dag där jag varit så där extra tacksam för allt jag har, mina fina vänner, min släkt och min familj. Så mycket värme och uppriktig kärlek.
Uppfylld och glad!
Lekar
Jag älskar den jag är med honom. När vi umgås med andra ser dom mig med hans ögon och den kärlek och uppskattning jag möter är uppslukande.
Halvbekanta människor av båda kön dröjer sig kvar, sätter sig en stund och pratar skit. Vänner som väntar in oss till absurdum för att vi måste finnas där innan det är på riktigt. Folk på krogen som sluter upp kring oss. Vi smittar glädje och energi och andras ögon lyser när dom ser oss. Jag vet att det är som en drog och det går upp och ner.
Men det är också mycket kropp under alltihop och har varit så ett tag, redan innan han for och kom tillbaks. Båda två går runt som kåta marskatter och det flockas män och kvinnor omkring oss, både var för sig och gemensamt.
Han vill nu. Jag har ju vetat det ett tag. Han utmanar lite mer, tänjer lite. Möter mig hemma nyduschad med bara en handduk omkring sig, går runt i bara underkläder medan jag dricker vin och lojt tittar på, skojbråkas i soffan så jag hamnar under honom, skrattandes men med halvståndet tydligt tryckt mot mig. Och jag skrattar full i fan tillbaks, bekräftar hans flört med glittrande ögon men utan att låta kåtheten ta över.
Inte heller han är beredd att ta konsekvenserna av att ta det steget med varandra.
Samtidigt leker vi lite med det. Gosar i soffan när andra är med och flörtar med par som ser intresserat tillbaks. Vi kommer hamna i säng tillsammans med andra endera dagen, en ursäkt att vara kåta ihop men också för att det är roligt.
Samtidigt, mitt i det där så är det annat som är större, som upptar mer av våra tankar och energi. Vi är på väg att ta ett stort steg, ett gemensamt åtagande för lång tid framåt. Något vi vänder och vrider på, pratar om och drömmer kring. Ägnar timmar åt att forma.
Vi menar allvar, och vi tror vi klarar det ihop, men det måste få landa innan vi hoppar. Inga beslut under rus. Kanske är det därför vi twistar lite extra, vi måste klara av att hantera även det där som finns mellan våra kroppar oavsett vilken väg det tar över tid.
Vad händer om vi hamnar i säng igen? Kan vi fortfarande göra det andra då? Kan vi vara bästa vänner även sedan om vi slinter lite.
Solitär, igen?
Det hände något i mig och nu bara vet jag att jag är tillbaks som mig själv.
Men jag behövde antagligen grönöga för att få det ur mig, alla uppdämda behov. Det har varit för lite sexliv aldeles för länge. Men nu fungerar blodet som det ska och kåtheten lever sitt eget liv. Och jag känner mig bekväm i min kropp igen. Levande och självklar.
Samtidigt har jag och den lilla vackra arbetat oss igenom en jävla massa lager. Jag tänker inte ens låtsas tro att vi aldrig kommer slira på kopplingen. Vi angår varandra lite för mycket. Men han är min bästa vän och jag vill aldrig slarva bort honom så som jag gjort med andra.
Lilla vackra har landat. Det är inte tomma hål omkring mig trots att han är hundra mil bort. Åt andra sidan så pratar vi ju varandra till sömns nästan varje natt. Och ringer ett par gånger till under dagarna.
Det är mycket sommar kvar.
Delade ögonblick
Det är skrattet som förenar.
Det som bubblar och kluckar åt samma saker. Glittrande, frustande, finurligt.
Den blixtsnabba igenkänningen och ögonkasten som byts ut i samförstånd vid situationen på stan, tyst på mötet eller i full frihet framför en film.
Vi ser det i samma sekund, delar ett ögonblick. För mig är det gemenskap.
Att inte vara ensam.
Egna val
Jag tycker om när människor bryter mot det förväntade och gör sina egna val.
När man ser på mitt eget liv kan nog ytan ge sken av att jag väl anpassar mig efter det normala och hyfsat passande.
Fast mina val i livet sker långt under ytan. Utifrån helt andra premisser. Varken för eller emot, jag vill bara grunda dom i mig själv.
Sedan flera år följer jag min inre röst utan att trilskas. Det innebär att jag tagit steg i livet som helt bryter mot det välanpassade och förväntade, men också att det i slutändan står för mig och blir rätt.
Oavsett om det gäller barn, kärlek, jobb, bostad, könsroller eller annat. På många sätt är jag mer fri än de flesta jag känner och har en stark tillit till att jag klarar det jag behöver och vill klara.
Jag har tagit svåra beslut när jag måste. Det svåraste är att såra människor som jag älskar eller har älskat, men jag kan inte skona andra om det innebär att sakta ta död på mig själv.
Det handlar inte om hänsynslöshet utan om självrespekt och en djup kärlek till livet som jag fått. Att inte tvinga in mig i för små skor utan försöka bli den jag till fullo kan vara.
Min enda tro är egentligen att man ska vårda sig själv och sina livsval med ömhet och mod. På så vis tar man ansvar för livet självt.
Det är så man kan möta sin egen blick stadigt i spegeln och samtidigt bära på en brusande glädje i kroppen.
Jag är där även nu. Brusande glad, kärleksfull ömhet och starkt mod. Till livet – till mig själv. Men just nu är inte valen svåra, jag har en jobbig tid bakom mig och en tids frist framför mig.
Att jag gjort egna val har gett mig ett liv med så mycket skärpa och kontraster. Färgstarkt och livfullt. Och gott om bubblande glädje.
Andningen?
Och så är han tillbaks och ringer mig innan han ens gått av tåget och vi sätter oss och tar en öl och pratar ikapp dagarna vi varit på varsitt håll trots att det nästan är mitt i natten och kramen hej och hej då och timmar av glitter som gör mig bubbligt glad!
Sista veckan så där inpå.
Glad
Jo, det har varit chill ett par dagar.
Inte så tätt, men lugnt leende och en kram i förbifarten.
På språng åt olika håll och korta blickar av samförstånd.
Jag är så glad att han finns.
barnslig glädje
Roliga, glada dagar och mycket tid.
Vi ses hela tiden: på dagtid, på kvällar, i telefon.
Det är nästan så att jag kan längta efter vila, men bara nästan – inte ännu.
Men jag tror att det här överväldigandet av umgänge kommer att skapa något annat även i mig, jag känner att det förändras i mig.
Det blir tryggare och mer självklart. Smygandet sker mestadels inför öppen ridå.
Omsorgen vardagligare, någon köper med kaffe, den andre lunch, utan att fråga innan. Kollegorna märker att vi smiter iväg på egen hand men höjer inte på ögonbrynen längre.
Så småningom syskonlikt. Kanske.
Det var han som frigjorde något genom att outa oss och öppet prata om att lite egentid behövs. En kväll bara vi, utan alla andra. Jag blev mest glad och sket i hur dom andra tolkade det.
Seriöst, det där med hans ålder och andras funderingar är inte en issue längre.
Jag är bara barnsligt glad.
På riktigt?
Det är väldigt osmart att bli förälskad i en som honom. Det finns liksom inget för mig att få ut av det. Men det är väl just därför jag påverkas så.
När vi ses vet jag ju precis vad vi har och inte har.
Det är kul, nice, småflörtigt, skrattigt, fokuserat eller bara skönt soft, en man guld att hänga med. En bästa vän.
Jag blir bekräftad och känner mig snygg, smart och glittrande. Är fullt ut bekväm med vem jag är i hans ögon och kan fokusera på det jag ska.
När vi inte ses blir avståndet i mig enormt.
Det är som om han äter sig in och tar över lugnet i mig. Alla tankar som måste formuleras och analyseras. Alla känslor som får orimliga proportioner.
Jag påverkas inte på det sättet när han är rätt framför mig.
Jag blir inte torr i munnen eller får tunnelseende. Jag drabbas inte av hjärtklappning eller plötslig åtrå. Jag känner inte så mycket konstigheter över huvudtaget när han är där.
Hur kan det då komma sig att han tar så mycket plats när han inte är?
Partystarter
Det är lite tråkigare när han inte är hemma – fikastunderna blir lite gråare och den lediga eftermiddagen lite mindre intressant.
I de flesta sammanhang dyker han upp på egen hand när det passar honom, ofta ganska mycket senare än alla andra. Och det är alltid som att festen inte börjar ordentligt förrän han kommit. (Eller middagen, eller spelkvällen eller ditt eller datt.)
Otaliga är dom som frågar efter honom: Skulle inte han komma? När dyker han upp? Var är han?
Herregud – ni är ju värre än mig!
(Åt andra sidan har han ju ofta redan ringt eller smsat mig flera gånger under tiden för att uppdatera sin status.)
Inte så stora hål i soffan den här gången, det är till och med ganska skönt. Men det äääär inte lika roligt utan honom.
