Vad en kvinna vill?
augusti 7, 2009 at 8:15 f m (Barn, Bus, Familj, Gränslös, Könsroller, Kvinnor, Livet, Män, Queer, Sex, Tvåsamhet)
Månadens cykler tar mig med sig. Tillbaks där kroppen fungerar som den ska i takt med månens faser. Skönt att leva utan att stoppa sig full av tillsatser som slår ut kroppens naturliga rythm.
Sedan några månvarv tillbaks dessutom utan risk för följder, knipsad, fri. Jag har mina barn, fantastiska, älskade, underbara människor. Några fler blir det aldrig mer. En del nära som vet om provoceras av det, varför kommer jag aldrig förstå. För mig är det frihet och glädje i kroppen.
Många kvinnor förbryllas över mitt sätt att leva. Att min önskan inte är sammanboende trång tvåsamhet och egentligen aldrig har varit. Men jag har alltid haft en nära, stor klanfamilj där glädjeämnen och livets svårigheter delas. Där skrattet varit nära och där egna älskade barn haft fler längtansfulla och välkomnande famnar. Det som andra ser som ensamhet har aldrig varit min.
Jag har många nära, kvinnor och män i olika åldrar. Släkt eller vänner. Hänger gärna med grabbarna och är en naturligt självklar del där. Killkompisarna har följt mig hela mitt liv, egentligen på samma sätt som tjejkompisarna med den skillanden att de sexlekar som fanns i barndomen med både tjejerna och killarna under vuxenåren nästan uteslutande kom att bli med män. Och att det krånglades till.
I mina sammanhang och umgängeskretsar är könsidentitet och sexualitet ganska flytande. Det är med människor utan behov av att definiera genus som jag trivs bäst. Många, både män och kvinnor, säger att jag är en av de mest naturligt queera pesoner de känner. Och på många sätt är det nog så.
Men sexualiteten som jag i grunden är väldigt öppensinnad kring är ändå nästan pinsamt bergfast. Jag gillar män, goood I love men! Deras kroppar, deras stånd, deras hud, känslan inom mig.
Visst har jag som vuxen även haft sex med kvinnor, mest på grund av kåthet och exprimentell lusta, men det är aldrig lika intressant. Inte lika eggande eller njutbart. Jag tycker inte kvinnor är vackra på samma sätt, blir inte berusad av kvinnors dofter och tänder inte extra på att se en annan kvinna kåt. Men okej, det är roligare och kåtare än att onanera på egen hand.
Kärlek. Förälskelse. Är det när jag vill smeka någon i ansiktet? När mina fingrar vill följa en käklinje eller stanna till vid läpparnas konturer. När ögonbrynen kan vara något vackert? Då har jag varit förälskad i ett tiotal män under mitt liv. Men det är väldigt sällan som den känslan har något med mitt övriga liv att göra. Glädje när den finns där. Annan glädje när någon annan finns.
Varför vill du inte vara ihop? Vad menar du bara ligga? Tycker du inte om mig/honom/dig själv?
Herregud! Varför ska man alltid vilja vara ihop? Seriöst. Varför är det jag som förväntas förklara mig, eller som för bakom ljuset, eller leker med känslor? Jag är fan jävligt ärlig. Det spelar ingen roll om du så vänder mig upp och ner och jag får stjärnor i ögonen – jag kommer snart vilja vara själv igen ändå. Om ett år, max två. Så jag föredrar att inte blanda in barn och sånt.
Kan vi inte bara ligga istället och skratta så länge vi skrattar?
Livskryddor
juli 10, 2009 at 6:31 e m (Barn, Brus, Bus, Familj, Livet)
En kväll med mycket att fixa och tankarna i mitt eget huvud och det slår starkt emot mig hur himla skönt jag tycker det är att vara utan man – singel - ensam!
Mina barn får min tid, mitt skratt och min uppmärksamhet där hemma. Men dom förväntar sig inte ständiga sms eller ömhetsbetygelser. Dom ger energi, dom dränerar inte mig.
Mina barn är min familj, en man kan aldrig bli så viktig eller vara den enda.
Jag har aldrig förstått de där kvinnorna som förväntar sig att det ska komma en man och rädda dom till det ”riktiga” livet. Fullmatade av Askungesagor i olika skepnader.
Jag lever i mitt riktiga liv - och behöver inte bli räddad. Jag älskar det jag har med varm uppriktighet. Mina barn, mina vänner, min släkt, mitt jobb, min lägenhet.
Jag vill bara då och då krydda med lite bus och fantasi, inte krav och hårda knutar.
Lycka
juni 29, 2009 at 11:55 e m (Barn, Bus, Familj, Hål, Vänskap)
Det kändes skönt att säga till honom jag redan saknar, att jag inte alls gillar att han är borta men att jag hoppas att han har kul.
Det känns lite bättre att grönöga mer än gärna spenderar sin tid med mig, i telefon eller på en badplats eller någon annan stans.
Det underlättar att några män till pockar på min uppmärksamhet, att dom ringer, vill ha med mig på buskvällar, grillafton eller bara snacka skit över en öl. Gamla flings och nya bekantskaper.
Det som gör mitt sommarliv är det och alla dom andra, girlsen, gänget, alla upptåg. Min tid räcker inte riktigt till åt alla en och en. Människor jag tycker om och har roligt med. Så istället samlar jag dom.
Kanske lite för roligt. Men mest fullkomligt barnvänligt bus. Ungar i drösar är med, alla åldrar och sorter, med skratt, mys, äventyr, glädje och trygghet. Och så många udda, roliga, färgstarka, genuina, okonstlade människor i mitt liv.
Lycka. Och samtidigt så fattas det när han inte är där.
Logik för barn och vuxna
januari 21, 2009 at 9:57 e m (Barn, Vänskap)
Jag: ”Herregud, kan ni inte leka ihop alla tre?”
Dottern: ”Finns det människor som du blir tokig på? Som alltid ska peta i allt och som lägger sig som nån slags polis. Vad gör du med sådana?”
Jag: ”Försöker undvika dom.”
Dottern: ”Exakt.”
Tonårsmellanrum
januari 14, 2009 at 8:20 e m (Barn, Familj, Tonåringar)
Jag vill nå fram till sonen – nå ända in. Men det finns något där. Antagligen alla år som gått. Vet man hur en tonåring mår när de säger bra?
Jag brottas med samma saker som alla före mig och som jag aldrig trodde skulle ske. Hej och prat och du men aldrig det där som bränner – det är för någon annan att höra och se. Låter han någon annan höra och se det där som bränner längst in? Jag hoppas.
Tänk alla timmar som ögonen bara tagit in, försökt avslöja det lilla barnets värld där innanför. Alla andra timmar då orden snubblar fram ur små barnamunnar och som gör att jag får veta mer.
Tonåringarnas munnar låter inte orden flöda och jag som fortfarande står där och vill veta om din värld. Men tonåringen ska ju ta reda på vem de är utan sina föräldrar. Jag finns här om du behöver!!! Ropar jag tyst efter honom.
Ibland säger jag allt det där om min stolthet och kärlek, fantastiska människa. Varför så generad – nej, dra dig inte undan. Okej, men du vet va? Det bästa är när du hämtar mig för att visa dom tokiga you-tube filmerna och vi skrattar ihop.
Tänk om han försvinner bort och inte kommer tillbaks. Kommer vi prata bort nätter över ett par glas vin då när han är vuxen på riktigt och har ett annat liv?
