Regler
Jaha *s, han har inte svarat på smset trots att flera dagar gått. Jag känner mig rätt cool ändå - då vet jag att hålla avståndet.
Fast jag tycker sådant där är lite larvigt. Småbarnsligt.
Well, det är ju reglerna för liggdejter.
Dom som man själv är mindre angelägen med, hookas och hör av sig hela tiden. Och dom man själv gärna vill träffa mer, blir lite skrämda och håller längre avstånd.
Jag fungerar ju allt som oftast likadant, så jag kan inte bli särskilt upprörd över det.
Eller, jag hookas ju nästan bara med män som jag vet vill hålla lite distans. Det är då jag kan ”släppa på”. Och så måste jag testa gränserna lite för vad som är okej och vad som inte är okej. Tänja lite.
Angst
Håller på och jobbar med mig själv. En fredagskväll på väg över i natt och jag vill träffa Anders. Jag tror att han är ute och snurrar och jag orkade inte någon längre stund utan gick hem. Men jag skulle vilja att han kom hit.
Så nu är frågan, ska jag göra det jag har lust med och skicka iväg ett sms, eller ska jag hålla i mig och låta det vara casual.
Åt ena sidan tycker jag det är lite larvigt att låta bli att höra av mig. Han kanske går likadant och funderar – ska jag, ska jag inte?
Åt andra sidan vore det najs att inte dra i det här en massa, utan låta det bli när det blir bara. Jag gillar ju att det är HAN som hör av sig.
Och så funderar jag lite extra, vill jag verkligen ligga ikväll eller är det bara för att jag vet att det kommer dröja ett bra tag innan jag kan igen (eller jag kanske kan i morgon iofs om jag inte hinner få mens då).
Faaan. Just det här gillar jag INTE. Jag vill träffa honom, så varför inte bara höra av sig och se om han vill träffa mig?
Så, med noll impulskontroll, det är klart att jag slängde iväg ett sms. Nu får jag sitta här och ha ångest om han inte hör av sig. Åt andra sidan vet jag att inte göra det igen då…
Stradivarius
Så vad vill han då?
Hans ögon som äger mig. Blicken, jag kommer aldrig med ord kunna förklara blicken. Den som sväljer mig. Överskuggar. Och samtidigt är naket utlämnad.
Han styr allt och jag smälter. Inga hårda fingrar. Inga handleder fästa mot sängbotten med ett stadigt tag. Bara fingertoppar, retsamma läppar och ögon som kräver mig. Varje uns av mig.
Han njuter, styr och iakttar.
Ibland ser han ut som om även han går sönder vilken sekund som helst bara av att hålla fast mina ögon. Kärlek finns i varje rörelse. Men han tappar inte kontrollen. Det är inte han som är stumt överväldigad och glömmer sig själv.
När han nästan sover men stryker långsamt med fingrarna på min axel när jag ligger på hans arm. Eller när han låter mig forma honom efter mig. Så mjukt, så följsamt. Ändå vet jag att alla steg som tas egentligen är hans.
Inte ens Hjärnspöket har fått mig att känna mig så ägd och naket utlämnad. Han försvinner in i ljuset tillsammans med mig och är lika yrvaken och nyfödd som jag när vi kommit tillbaks.
Anders ser bara genuint lycklig och vördnadsfull ut över mig som läggs ut där för honom att göra vad han vill med. Som att han räknar med att det kommer försvinna lika snabbt som det kom. Det är Anders som ger referenser till låttexter om överväldigande kärlek eller som kommer med stora ord. Men det är också han som har osynliga galler emellan vår hudlöshet. En skärpt distans i det där jag redan är en blöt flcäk som bara han kan torka upp.
Jag bara ger mig. Nej, jag blir förhäxad. Ägd. Förvandlad. Utan egen vilja eller tanke. Jag vill bara ha hans ögon.
Han spelar på mig. Som en stor musikalisk konstnär. Man kan inte skapa stor konst utan att ge av sig själv- av själ, ljus och skugga. Men jag är instrumentet. Han styr, leder, får fram ljuden, magin och konsten. Som en stor violinist som får hjärtan att brista.
Jag vill fylla varje cell med honom. Är gärna hans Stradivarius livet ut.
Jag kan inte föreställa mig hur jag ska ska behöva vara utan det nu. Någon dag är det mitt hjärta som brister i tusen skärvor. Jag förstår det i huvudet – men hjärtat har sin egen övertygelse. Och jag går dit hjärtat går.
Svindel
Vad är det som gör att mitt hjärta öppnas rätt in för vissa?
När det gäller Anders kan jag inte bara förklara det med omöjligheten som gör att det blir möjligt. Hans ögon fäste mig, överväldigade mig, innan jag visste det.
Inte många jag känt mig hemma hos när jag ligger bredvid.
Män med ögon nakna så att det nästan gör ont att titta in i dom, överväldigar mig. Som att få svindel eftersom det inte finns någon botten när blickarna möts.
Att möta det samtidigt som hans lem finns i mig och hudens doft berusar. Klart jag drunknar, blir hudlös och ger plats. Lite som att dö och komma tillbaks även hos honom. Eller kanske mer som att stå på en bergstopp med milsvida hav omkring, att gå upp i sig själv och gud via horisonten som aldrig tar slut.
Men även han håller något tillbaka, i allt det där bottenlösa. En man med gapande vidder och osynliga murar. Det är tydligen mumma för mig. Ett avstånd i närheten. En smärta.
Hans smärta, jag både ser och känner den samtidigt som han dränker mig i kärlek. Hål som förstärker det andra.
Jag vill bara ge mig till honom. För gott. Vill veta att han finns där. Som om man någonsin skulle kunna veta att någon finns där för gott? Han finns som han vill finnas. Men nu lite närmre. Ett samtal efter krogen långt bort.
Jag måste få ha honom.
Vi somnade tätt, med hans lem fortfarande i mig. Precis så vill jag sova.
Anders
Han som får mig att smälta som vax i hans händer. Vi låg hela förmiddagen nakna i min säng med balkongdörren öppen en meter ifrån oss. Där låg vi och tittade på åskan som dundrade och regnet som fullkomligen öste ner.
Hans händer som stryker sig fram över kroppen så där frånvarande och totalt närvarande på samma gång. Min kind mot hans bröstkorg och jag älskar lukten av honom. Tänker att det här är min plats. Jag behöver inget annat.
Men det är hans ögon som tar över mig. Som jag drunknar i och som gör hjärtat vidöppet.
När han är i mig. Det finns inget annat än hans ögon och han frågar: Kommer du ihåg den där låten ”inga kan älska som vi”? Grace, frågar jag. Ja, just den, säger han – det är som oss nu.
Herregud. Han är livsfarlig för mig och aldeles underbar.
När jag smet ifrån Lejonguy, Micke och Journalisten efter en faboulus kväll som var menad att fortsätta till morgonkröken. Lejonguy som undrar varför jag dumpar dom för ett ligg.
Han är mer än ett ligg, sa jag naket.
Lejonguy ser ut att få ont av orden, eller kanske glittret bakom. Hans blick sitter kvar trots allt det andra.
Lejonguy älskar mig på sitt sätt. Ibland mer än han borde.
Men det är den magiska mannen som jag vill ha. Rätt av, utan krusiduller. Ändå, vi sa hej då. Vi ses. Och det är okej fastän jag inte vet när.
Han har nyss lämnat tolv års äktenskap. Jag vill inte konkurrera med det. Jag vill bara att ha magin. Vara hans magi.
Anders. Ingen annan skulle nog beskriva honom som vacker men jag ser bara det. Han skrattar när mina fingrar följer konturerna i hans ansikte. Ögonbrynen. Gropen mellan kråksparkarna runt ögonen och kindbenet. Läpparna. Hans ögon som hela tiden krymper allt annat i rummet. Och jag säger det tyst, du är så vacker. Jag vill bara ligga här och titta på dig.
Hans ögon som nästan svämmar över av själ och han ser att jag menar det, så istället för att skaka på huvuder så som han tänkte, säger han Tack.
Bergatagen
Dagen har gått och jag har grunnat över känslan, det var något som är nytt för mig. Så inser jag att den banala frasen ”att smälta som vax i någons händer” fått en reell innebörd.
Hans händer var magiska och jag bara mjuknade. Blev totalt följsam och utan egen vilja. Det var inte som att gå in i bubblan, det var något annat. Han skulle kunna göra precis vad han vill med mig och min kropp skulle mjukt följa efter.
Han hade hela kontrollen och spelade mig väl. Hans ögon som tog in varenda nyans. Ögon att drunkna i. Kan man bli bergatagen på ett ögonblick så är det vad jag blivit.
Och ändå är det jag som borde haft kontrollen.
Han är ovan vid tillfälliga relationer. Har inte haft någon på väldigt många år. Har inte haft sex överhuvudtaget på över ett år. Det var dessutom jag som plockade upp honom.
Fast när jag tänker på det så var det egentligen han som fångade in mig. Hans ögon följde mig överallt på puben och jag ville fortsätta ha dom på mig. Han sög in mig så jag mötte hans blick vart jag än var. Utan att prata hade vi som ett tyst förspel bland flera hundra i en trång lokal. Till slut gick jag sonika fram till honom och frågade om han skulle med mig och äta.
Ja, sa han lugnt och log, det ska jag. Efter Mc Donalds och mycket prat och lite flört (fortfarande ingen beröring mer än genom ögonkontakten) frågade jag vad vi skulle göra ”nu”. Jag tänkte följa med dig hem, sa han då. Inte på ett boastat sätt, bara som ett ärligt konstaterande.
Han fick mig att ge mig i sängen. Att bara ta emot, ingenting annat. Hans ögon, hans händer, fingertoppar som vandrade och utforskade varenda millimeter på min kropp. Huden och doften. Uppriktigheten, genuin glädje och kåthet. Det lätt generade leendet när jag påpekade att han tagit över mig.
Hans självklara sätt att stanna, strosa, slå på kaffe på morgonen. Benen i soffan, kaffekoppen han gav mig på balkongen. Som att han var övertygad om att han var på rätt plats hela tiden. Han hade kontrollen i mitt hem, dagen efter en fantastisk natt. Och även om jag var full av magskratt och vi hade gott om bus så var jag helt följsam i hans självklarhet.
Jag är fortfarande lätt yr. Som att något bara for fram och ändrade allt.
Och nu är resten upp till honom, som är mitt i en separation efter tolv års äktenskap. Det är lite skrämmande.
Pang
Jag tror jag blivit kär. Bara så där – pang.
Han är några år äldre än mig och vi är uppväxta i samma område. I de unga tonåren var han väldigt kär i mig och samtidigt den som var Dj på alla större tillställningar och fritidsgårdsdiscon och liknande, jag hade bara ögon för en annan då men han gjorde vad han kunde för att fånga min uppmärksamhet under flera år.
Igår var han ute, jag har inte ens sett honom på många år men nu var det något med hela hans uppenbarelse som jag reagerade på.
Han fick följa med hem och vi har haft det så sjukt amazing. Magisk sex, mängder av prat och magskratt och mysigt hudnära hela tiden. Han är som klippt och skuren för mig som älskare och jag misstänker att jag är hjälplöst lindad runt hans lillfinger. Jag bara gav mig att göra vad han ville med. Totalt uppriktigt utlagd.
Och han tog hand om mig väl. Ögon som ser och ser, och äter sig in i hjärnan och under alla lager av hud som kan tänkas finnas. En teaser med klockren fingertoppskänsla. Och skrattet, djezus, skrattet som bubblat ur oss mellan kåta stön.
Sedan en lång förmiddag med kaffe på solvarm balkong och tonvis med uppslukat prat om allt och inget på det där nyförälskade sättet. Kåtheten som sköljer över från en sekund till en annan och kläder som slits av och in på golvet, hallen, soffan, sängen vad som var närmast just då.
Jag tror jag drömmer.
Han håller på och separerar efter tolv års äktenskap. En gammal kompis till mig visar det sig. Så helt enkelt är det ju inte, men som handen i hansken för mig. Han kommer behöva busa runt, även om han protesterade våldsamt när jag sa det. Han far land och rike runt med ett rockigt coverband, sjunger och spelar gitarr så han lär ju få ligga om han vill och jag hoppas att han gör det.
Men han verkade helt förtrollad av mig. Sa att han aldrig gillat att knulla runt och allra minst med fulla kvinnor som står framför scenen, men att han höll med om att han behövde busa och att han tänkte att jag kunde få hjälpa honom med det.
Jag kan vara helt fritt förälskad och inte behöva tänka på om men och sedan.
Magiska män med ögon som borrar sig in i själen ska man bara välkomna!
