Män som nöjesliv
Har haft en sjukdag idag, men i övrigt är ju allt igång på full speed igen. Jobb i hundraåttio och nöjesliv som tar plats. Om jag ska vara ärlig så är det ju mer männen som är mitt nöjesliv än något annat.
Antagligen är det väl så det varit nästan jämt.
Och dom som jag tramsar med nu är ju egentligen inte i min liga. Det kan inte hålla så länge till. Tatuerarna liksom. I stort sett alla i stan som är singel. Och jag är inte alls den typiska hangarounden i en studio.
It all comes back to Lejonguy. På grund av honom hamnar jag i massa miljöer som jag inte skulle hitta till på egen hand. Eller kanske inte.
Tatueraren har cirklat kring mig innan jag kände Lejonguy. Bull fick jag en connection med från första gången då när han tatuerade mig, och vi hade ingen annan som band ihop oss då. Och Bill, njae, vi har nog mest hittat varandra via Bull och uteliv. vackertatueraren honom har jag känt sedan jag var barn. Hmm.
Och det är ju inte så att jag umgås på eget bevåg med dom. Även om det kanske är på väg åt det hållet. Bill och Bull. Jag tror det kommer att bli mer av dom.
Dom gör mig så glad.
