Solitär, igen?
Det hände något i mig och nu bara vet jag att jag är tillbaks som mig själv.
Men jag behövde antagligen grönöga för att få det ur mig, alla uppdämda behov. Det har varit för lite sexliv aldeles för länge. Men nu fungerar blodet som det ska och kåtheten lever sitt eget liv. Och jag känner mig bekväm i min kropp igen. Levande och självklar.
Samtidigt har jag och den lilla vackra arbetat oss igenom en jävla massa lager. Jag tänker inte ens låtsas tro att vi aldrig kommer slira på kopplingen. Vi angår varandra lite för mycket. Men han är min bästa vän och jag vill aldrig slarva bort honom så som jag gjort med andra.
Lilla vackra har landat. Det är inte tomma hål omkring mig trots att han är hundra mil bort. Åt andra sidan så pratar vi ju varandra till sömns nästan varje natt. Och ringer ett par gånger till under dagarna.
Det är mycket sommar kvar.
